Gott nytt år!
Gott nytt år önskar jag er alla! Hoppas ni får en trevlig nyårsafton. Jag ska snart bege mig till Karin innan vi beger oss vidare in till Helsingborg. Detta blir årets sista blogginlägg, vi hörs nästa år. Låt oss hoppas att 2011 blir ett bra år.
Imorgon kommer nog en sammanfattning över året som gått.
Juluppdatering: julklappar och Kalle Anka
Nu är julen över för den här gången. Hoppas ni har haft det mysigt och fått fina julklappar. Det fick jag:
♥ En digitalkamera
♥ En volume master (ska ge mer volym åt håret)
♥ Pengar
♥ En svart mysdress
♥ Duschtvål och body lotion
♥ Fyra Swedish Grace-skålar (Rörstrand)
♥ Merci - choklad
Så nu kommer det snart lite foton på bloggen igen, jag måste bara fixa ett minneskort till kameran först.
Såg ni Kalle Anka på julafton? Det gjorde jag, det är ju en tradition som inte får brytas. Jag läste i tidningen att SVT i början av 1980-talet försökte ersätta "Tjuren Ferdinand" med något annat. Detta resulterade i mycket vilda protester från svenska folket och SVT tvingades sända "Tjuren Ferdinand" efter det ordinarie Kalle Anka-programmet på Julafton. Sedan dess är de väldigt försiktiga med att ändra i programmet. Hahah, tyckte det var lite roligt att läsa, tänk att det betyder så mycket för människor runt om i landet. Förresten, visste ni att SVT har klippt bort vissa scener? Egentligen så ska Kalle försökte skjuta den där jobbiga fågeln med bazooka och egentligen skulle det komma ett tåg när Musse Piggs husvagn förlorade kontakten med bilen.
Nu blir det plugg.
God jul
Tågförseningar och vänskap
Idag har jag träffat Alexandra, vilket var hur trevligt som helst. Vi har inte setts sedan i somras så vi hade mycket att prata om. Vi pratade typ konstant i tre timmar, härligt. Så är det med riktiga kompisar; man kan prata med varandra varje dag och ändå ha saker att säga eller så kan man inte prata på lång tid men ändå ha mycket att säga personen när man väl ses. Jag fick en jättefin julklapp av henne; en liten silvrig festväska i form av ett hjärta. Jag har tittat på den på Glitter och velat ha den, men min plånbok förbjöd mig. Så jag blev väldigt glad när jag öppnade paketet och såg den.
Jag har bestämt mig för att skjuta upp plugget till mellandagarna. Lite jullov måste man väl ändå få unna sig?!
Tv
Och på tal om "Ung och bortskämd". Vilket skämt att Tim-Joel åkte ut!!! Den enda som lyfter ett finger för att hjälpa till med hushållssysslorna åkte ut. Usch, att Paulina och Karolina som bara sminkar sig får vara kvar är inte klokt. De borde ha åkt för länge sedan. Vilket skitprogram egentligen, men nu vill man ju se vem som vinner. Jag hoppas verkligen Daniel, han är i alla fall den mest värdige vinnaren av de som är kvar...
Dag 14: Mina livsmål
Dag 13: Den här veckan
Måndag: Jag var på en föreläsning om stamningsbehandling, annars pluggade jag nog bara tror jag.
Tisdag: Jag var på en föreläsning om kulturella skillnader i synen på hälsa och på kvällen kom han som jag är kontaktperson åt hem till mig och bakade lussekatter, gott!
Onsdag: Var jag "ledig" från skolan. Jag var hemma och pluggade, gick ner till stan en runda och fick mitt arbetsminne testat av Lovisa och Amela som håller på med ett arbete till sin valbara kurs (som jag tack och lov inte läser). Kvällen spenderades framför "Bonde söker fru", dramatiskt värre!
Torsdag: Igår hade jag mitt livs sista basgrupp (som basgruppsmedlem, ska vara basgruppshandledare nästa termin). Sedan fikade jag på stan med Carro och på kvällen kom Linus till mig. Vi lagade mat (korv och stekt potatis) och kollade på film ("Varannan vecka").
Fredag: Idag har jag haft seminarium om kulturella skillnader i vården och så har jag försökt plugga utan något vidare resultat. Är sjukt trött nu, kanske måste powernappa. Kvällen blir lugn som bara den, ska vara ensam hemma och ta det lugnt.
Helgen kommer nog mest bestå av plugg. Jag behöver verkligen plugga och dessutom har jag inga pengar så att hitta på nåt blir det inte tal om. Ska i alla fall träffa Linus imorgon, det blir kul :)
Hoppas ni får en bra helg!
Dag 12: I min handväska
Alltså, i min handväska finner man:
♥ Min mobil
♥ Min plånbok
♥ Gamla kvitton och annat skit som jag är för lat för att rensa ut
♥ Ögonskugga (om jag ska gå ut)
♥ Nässpraý (om jag är förkyld)
Hahaa, jag har tydligen inte så mycket i min väska...
Dag 11: Mina syskon
Vi är både lika och olika, men mest olika. Vi börjar med utseendet. När vi var små så fick vi jämt höra hur lika vi var och under en period då Amanda just höll på att växa om mig (när vi alltså var lika långa) så trodde väldigt många att vi var tvillingar. Och jag blev lika arg varje gång någon påpekade det; NEEEJ VI ÄR INTE TVILLINGAR, JAG ÄR FAKTISKT ÄLDRE!!!". Men vi växte upp och nu är vi inte särskilt lika utseendemässigt. Visst, vi har båda brunt hår och bruna ögon, men där slutar likheterna. De flesta i omgivningen säger nu att vi inte är så lika, men det finns de som fortfarande tycker det. Amanda kom att likna mamma mer och jag liknar pappa. När det gäller personlighet så är vi nog ganska olika. Vi ser olika på saker och ting. Men en sak vi har gemensamt är att vi har temperament bakom den lugna fasaden. När det kommer till kläder och musik har vi inte alls samma smak.
Vi är inte bara systrar, vi är bra vänner också. Jag vet att Amanda alltid kommer att räknas som en av mina absolut närmaste vänner och vi kommer finnas där för varandra i medgång och motgång. Jag har haft en otrolig tur som fått en så bra syster och att vi har en så bra relation ♥
Herregud...
Finns det så här korkade människor? Herregud, man blir nästan rädd... Fast deras korkade kommentarer leder ändå till en del skratt, så det är ganska underhållande...
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Gårdagens outfit bestod av:
♥ Mörkblå jeans
♥ Svart linne
♥ Mintgrön kofta
Jag har tyvärr ingen kamera så ni får hålla tillgodo utan foton.
Nu blir det plugg.
Total eclipse of the heart
Dåligt humör
Vad tycker ni om julkalendern förresten? Jag tycker den är riktigt underhållande och grisen är fruktansvärt söt. Grisar måste vara de sötaste djuren som finns, jag verkligen önskar att jag hade klarat av att bli vegeterian. Jag brukar titta på "Hotell Gyllene Knorren" på Svt Play när jag äter frukost.
Gårdagens fest, dagens planer och nattens dröm
Igår var jag på födelsedagskalas hos Lovisa. Det var jättetrevligt, jag åt mig fruktansvärt mätt på snacks (jag rullade hem sedan), kollade lite på Idol-finalen (både bra och dåligt att Jay vann: bra för att han helt klart är bäst och dåligt för att vinnarlåten och antagligen de andra låtarna på skivan han nu ska släppa inte passar honom så en andraplats hade kanske varit optimal för honom) och lekte charader.
Idag blir det lite plugg innan jag ska träffa Lisa för en runda på stan och ikväll är det dags för Luciasittning. Jag är så fattig just nu, att jag nästan tycker att det bästa med sittningen kommer vara maten som jag redan har betalat för. Alltså ingen ny kostnad för dagens middag, bra.
Åh jag måste bara berätta om nattens sjuka och läskiga dröm. Jag och Linus var på Ica Nära och av någon anledning var någon av Linus kompisar med. Jag och en av dem blev typ ovänner och han började jaga mig. Då slog jag honom i huvudet med två kastrullock (en på varje sida av huvudet) så att han föll ner i snön. Och sedan bara försvann han, det var som att han gick upp i rök. Och jag fick så jäkla dåligt samvete och var helt otröstbar, vad hade jag gjort?! Men vi hade ändå förfest som planerat och med på förfesten var en gammal bekant till mig hemifrån och hon berättade att hon hade fyra barn och väntade sitt femte. Hennes äldsta barn hette Syster, lite ovanligt namn, hehe. Men jag var jätteledsen och låg mest i min säng och grät. Någon dag senare skulle jag gå över vägen och blev påkörd av en buss. Då märkte jag att jag blivit genomskinlig, hela min kropp förutom min ena hand som hade undvikit att träffas av bussen var osynlig. Då förstod jag att även Linus kompis hade blivit osynlig. Jag var förtvivlad tills någon person (kommer inte ihåg vem) gav mig olika spelkort som hade samma färg som de kläder jag hade haft på mig när jag blev påkörd av bussen och vips var jag synlig igen och min första tanke var att jag måste fråga Linus vilka kläder hans kompis hade haft på sig så att jag kunde försöka göra honom synlig igen. Det var faktiskt en riktigt obehaglig dröm, undrar var jag fick den ifrån.
Dag 9: Min tro
Jag tror inte på ödet. Jag tror att varje individ formar sin egen utveckling och sitt eget liv, naturligtvis i samspel med omgivningen. Omgivningen påverkar vilken individ man blir och vilka beslut man fattar. Men jag tror det är lite som i "The Butterfly Effect"; att varje litet val man gör i livet påverkar riktningen på det. Att livet hade kunnat vara helt annolunda, även om ett väldigt litet beslut hade ändrats.
Jag tror att människan i grund och botten är god, men att vissa råkar ut för hemska saker som gör dem onda. Dock går det inte att skylla på att man haft en dålig barndom osv., för det finns det många som haft men som ändå blivit bra och goda människor. Jag tror även att människan är egoistisk till sin natur, de flesta verkar sträva efter det som är bäst för de själva, eller det gör väl alla fast i varierande grad. Jag menar inte att jag tror att ALLA människor är egoistiska, vissa har väl övat upp förmågan att sätta andra före sig själv. Men jag tror det finns någon grad av egoism i alla.
Jag tror att meningen med livet är att vara lycklig. Alltså är meningen med livet olika för olika individer, eftersom tanken om vad lycka är varierar så kraftigt. Så varje människa måste själv komma på vad som är meningen i just hans/hennes liv. Man ska göra det som man tror gör en lycklig, eftersom man då enligt min tro uppnår det som är livets mening. Naturligtvis kan man ju inte göra vad som helst för att målet, man måste ta hänsyn till andra indivder.
Ni får gärna dela med er av era åsikter inom dessa områden.
Dag 8: Ett ögonblick
Jag var fjorton år och Amanda var tolv. Vi hade så länge vi kunde minnas velat ha ett djur eller två. Vi hade tjatat och tjatat utan resultat. Men i maj när mamma fyllde år åkte vi till Väla, ett shoppingcenter utanför Helsingborg för att mamma skulle köpa kläder. Vi gick in och tittade på de söta kaninungarna på Väla Zoo och pappa som är en stor djurälskare föll också för dem. Vi trodde inte det var sant när pappa sa: "Vi tar dem". Mamma var inte med inne i butiken då, så vi letade upp henne och utbrast: "Vi ska få kaniner". Hon blev inte alltför exalterad kan jag säga. Och när vi satt i bilen, men de två kaninungarna (Gracie och Blenda Muzzy) bredvid oss, grät mamma till och med.... hon hade ju trott hon skulle åka därifrån med kläder, inte med två kaniner. Men det dröjde inte länge förrän även mamma älskade Gracie och Muzzy.
Tyvärr levde Gracie bara några år. Jag glömmer aldrig den dagen när hon plötsligt blev så sjuk. Hon var så hängig och åt ingenting. Vi tog henne i veterinären och jag var så väldigt ledsen. Veterinärerna gjorde allt som stod i deras makt, men hon var tvungen att avlivas. Jag fick hålla henne i mina armar medan giftet (eller vad det nu är) gick ut i hennes kropp. Det gjorde så fruktansvärt ont inuti mig. Och när vi tvingades åka hem med en tom bur, det var fruktansvärt. Vi hittade grå pälstussar i trädgården.
Efter ett tag köpte vi Celine, en svart dvärgvädur som vi sedan hade i sju år. Till en början fungerade det inte alls mellan Muzzy och Celine. Men efter att de ätit ur samma matskål en gång, så blev de vänner. De fungerade nästan bättre ihop än Gracie och Muzzy hade gjort. Efter ett tag blev även Muzzy sjuk och gick bort. Efter det hade vi Celine inne (och ute ibland på sommaren), för att hon inte skulle bli ensam. Så hon var uppe hos oss i vardagsrummet på kvällarna, sprang runt, tiggde knäckebröd och hoppade upp i soffan. Hon blev en riktig familjemedlem och det var en stor sorg för oss alla när hon lämnade oss i våras.
Jag älskar djur och jag älskade våra kaniner. Hoppas de har det bra där de är nu.
Söta Celine. Har tyvärr inga bilder på Gracie och Muzzy på den här datorn.
Bra helg!
Jaha, så var det söndag, men jag har faktiskt inte så mycket söndagsångest eftersom jag knappt har något schemalagt på hela veckan. Har dock mycket att plugga på egen hand, så jag lär ju helt klart fylla ut tiden. Helgen har varit jättebra. I fredags så var Carro, Emma och Cissi här på förfest och sedan gick Emma och Cissi till NH. Tanken var att jag och Carro skulle till Flamman, vi gick dit också men efter ett tag stack Carro också till NH. Men Linus och hans kompisar var på Flamman så jag hängde med dem.
Igår var jag och Carro liiiite trötta, men vi tog oss ändå ner till stan för en fika. När vi var trötta på att gå på stan åkte vi hem till Carro där vi lagade tacos, mums. Vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle gå ut även igår kväll eller inte och till slut blev det att vi bestämde oss för att gå till NH. Och det är jag glad att vi gjorde för det var jättekul på NH. Bra musik för en gångs skull. Sedan åt vi på ett fullpackat Burger King innan det var dags att vandra hem i snön.
Idag har jag städat och nu ska jag uträtta lite andra nyttiga söndagssysslor.
Dag 7: Min bästa vän
Jag kan inte nämna en person som är min bästa vän utan jag har flera:
Alexandra:
Under hela grundskolegången var jag och Alexandra bästisar. Vi var som ler och långhalm, höll ihop i vått och torrt. Vi gjorde allt tillsammans och vi delade många hemligheter under årens lopp. Vi hade hemliga klubbar, byggde kojor, hängde i aphuset, gick tiotusen varv runt skolan, bara vi två, åt fredagskyckling hemma hos mig, fikade hemma hos hennes mormor och morfar, red på samma ridskola, sjöng i samma kör, spelade i samma orkester. Vi strävade aldrig efter att passa in särskilt mycket, inte ens på högstadiet, vi visste att vi hade varandra och det betydde allt. Det är några speciella saker som jag och Alexandra gjorde som jag aldrig kommer att glömma:
♥ När vi rymde från fritids när vi var typ 7 år. Vi hoppade ut genom fönstret i mysrummet, och gick hem till
Alexandra. Alexandras mamma sa dock åt oss att gå tillbaka till fritids innan de blev oroliga så det gjorde vi. Vi kröp bakom buskarna i hopp om att kunna ta oss in i huset utan att bli upptäckta. Men det dröjde inte länge förrän vi hörde lärarens röst bakom oss, där vi kröp på alla fyra, och hon lät inte glad kan jag säga. På föräldrasamtalen ganska lång tid därefter var jag jätterädd att mamma skulle få reda på det och komma hem och var arg. Jag var alltså rädd, på riktigt, som att det skulle ha varit så farligt. Men jag tyckte det då....
♥ När vi fick världens skrattanfall när vi som vanligt gick runt skolan. Vi skrattade och skrattade och skrattade, kommer inte ihåg vad vi skrattade åt, jag tvivlar på att vi ens visste det då. Plötsligt tyckte vi att det började bli ovanligt tomt på skolgården, men enligt Alexandras klocka var det tjugo minuter kvar på rasten. Vi gick in i korridoren och då kom vår klassföreståndare och frågade varför vi inte var på slöjden. Det visade sig att Alexandras klocka hade stannat. Vi sprang mot slöjdlokalerna. Alexandra hade syslöjd och jag hade träslöjd. Så jag fick gå in i träslöjdssalen och be om ursäkt för att jag var sen och angav följande ursäkt: "Alexandras klocka hade stannat". Det tycker jag var lite pinsamt.
Vi umgicks inte alls lika mycket när vi började gymnasiet, även om vi gick på samma skola (dock olika program), men vi var fortfarande vänner och det är vi än idag. Men idag har vi tyvärr inte jättemycket kontakt. Hon pluggar i Lund och jag pluggar här. Vi har våra egna liv helt enkelt. Vi hörs då och då och träffas då och då. Varje gång jag tänker på min barndom så tänker jag på Alexandra. Så på så sätt kommer hon alltid att räknas som min bästa vän. Hon har betytt så otroligt mycket för mig, hon var min första riktiga vän och under en lång period var hon min enda riktiga vän. 
Amanda:
Amanda är min två år yngre syster och en av mina bästa vänner. Vi har haft otroligt kul tillsammans under uppväxten och har jättekul än idag. När vi var små lekte vi med barbie, my little pony, tvillingarna (ni vet de där ungdomsböckerna av Francine Pascal), vi hade en detektivklubb. Det är otroligt skönt att ha en så nära relation till sin syster som har funnits vid ens sida hela uppväxten. Vad vi än har gjort med familjen så har ju Amanda varit där, hon har samma bakgrund som jag (typ), vi förstår varandra som bara syskon kan. Jag vet att om det är någon som kommer att finnas där för mig genom hela livet så är det Amanda. Och jag kommer naturligtvis finnas där för henne. Att vi bråkar ibland spelar ingen roll, för vi gapskrattar i nästa ögonblick. 
Carro:
Carro och jag har otroligt kul tillsammans, vi har en del likheter, men också en hel del olikheter. Våra åsikter kring vissa frågor går isär, vilket ger upphov till en del diskussioner ibland (dock brukar det vara samma ämne som behandlas). Vi träffades ju i Linköping eftersom vi går i samma klass, men har varit och hälsat på varandra på respektive hemort vilket har varit kul. Hon är den av mina kompisar i Linköping som tycker mest om att gå ut, vi har kul när vi går ut även om det bara är vi två på förfesten. Jag hoppas och tror att vi kommer att hålla kontakten efter examen... Eller det är klart att vi ska. 
Lovisa:
Lovisa går liksom Carro i min klass. Hon är otroligt snällt, pålitlig, rolig och ställer upp för sina vänner till 100 procent. Varje gång jag har behövt hjälp med någonting så har Lovisa ställt upp och det gör mig alldeles varm inombords av att tänka på det. Vi har jättekul tillsammans och kan föra viktiga diskussioner också. Hon är nog en av de vänner jag känner att jag har mest gemensamt med, vi är lika på många sätt. Det är lätt att prata med Lovisa, man kan prata med henne om vad som helst utan att känna sig dum. 
Rebecka:
Rebecka och jag har också många likheter. Jag känner igen mig i mycket av det Rebecka berättar. Hon är rolig, snäll och omtänksam. Vi var på Gran Canaria tillsammans förra januari och hade väldigt roligt. Jag hade inte tackat nej till en resa till solen i dagsläget. 
Amela:
Amela är nog den galnaste personen jag känner, alltid glad, positiv och full av upptåg. Man har inte tråkigt en sekund i hennes närvaro. Dessutom är hon snäll och omtänksam. 
Anna-Karin:
En snäll, lugn och rolig tjej som jag kommit bra överens med redan från början. Hon följer inte alltid med ut, men när hon väl gör det så är det riktigt roligt! 
Arlene:
Arlene är en tjej som verkar stå med båda fötterna stadigt på jorden. Hon stressar inte upp sig för småsaker, i alla fall inte så att det syns utåt. Hon är omtänksam och bryr sig om sina vänner. 
Jag skulle även säga att mamma och pappa är mina bästa vänner, jag vet att de alltid ställer upp... Självklart finns det flera andra bra vänner som jag tycker om väldigt mycket. Men de ovannämnda är de jag umgås mest med/har umgåtts mest med. De som inte är nämnda är inte mindre viktiga för det. Alla mina vänner betyder otroligt mycket för mig.
Jag vill passa på att tacka alla vänner för att ni finns där för mig, jag finns där för er också, nu och i framtiden. Jag hoppas ni vet det. Ni har fått mig att växa som person, det låter klyschigt men i mitt fall är det faktiskt helt sant. Om det inte vore för er, hade jag kanske fortfarande varit den där tysta tjejen som kände sig osynlig och utanför.
