Underbar & Älskad av alla

Ni kanske är lite nyfikna på hur det har gått för mig på jobbet? Då kan jag tala om för er att det har gått alldeles utmärkt. Visst är det mycket nytt och jag har så klart insett att jag har mycket kvar att lära. Men inom ett sådant här yrke så blir man nog aldrig fullärd. Det är jätteroligt att jobba i alla fall och jag har hittills träffat fyra patienter :) Fördelen med att jobba är att man slipper plugga och att man slipper känslan av att aldrig vara ledig, fast nackdelen när man jobbar är att man är mindre flexibel...

Idag när jag åkte hem från jobbet med bussen såg jag massa människor iklädda overall...  Jag visste inte ens att studenterna hade overall här, men tydligen... Det var inte utan att man kände ett styng av saknad... Då saknade jag studentlivet. Jag saknar mina kompisar och min familj väldigt mycket, känner mig ganska ensam emellanåt. Men jag börjar knyta lite kontakter här i alla fall och jag har ju som tur är Rebecka :) Vi var förresten på bio i lörddags och såg "Jag saknar dig". Den var bra, men hade en fruktansvärt sorglig handling, men tyvärr ganska dåliga skådespelare...

Skriver när jag skriver, kan inte lova något... Men visst verkar det lovande om jag skrivit två inlägg på typ tre veckor, haha.. 

Hej på er!
Om det nu fortfarande finns någon som kikar in här efter mitt låååånga uppehåll.. Jag vet inte om jag kommer fortsätta skriva här nu, men just ikväll kände jag att det var dags för ett inlägg. Jag kan börja med att säga att jag börjar arbeta som logoped i Karlstad på måndag, ska bli otroligt kul, men jag är naturligtvis nervös.... Jag är på plats i en stor fin etta som jag hyr i andrahand. Det tar dock tid och energi att packa upp allt och komma i ordning; man inser inte hur mycket saker man har förrän man ska flytta.

Men stopp. Som rubriken antyder så har jag nu bestämt mig för att sluta gnälla. Så istället för att gnälla över hur jobbigt och tråkigt det är att packa upp och städa, ska jag tänka att det är tur att jag har så många fina grejer. Och vilken tur jag haft som fått tag på en sådan här fin lägenhet! Jag har fått nog av gnäll över i-landsproblem, både från min egen sida och från andras. Det finns personer som har det så mycket värre. Jag är frisk (det enda jag lider av skulle i så fall vara hypokondri), jag har en bostad, jag har en familj/släkt som stöttar mig, jag ska börja ett nytt spännande jobb... Vad spelar det för roll om jag får vänta några extra minuter på bussen? Eller om det regnar just när jag ska gå ut? Nej, nu får det vara nog! Jag är egentligen en positiv person, varför ska jag beklaga mig över småsaker när jag egentligen har en positiv grundsyn, på livet och på min omvärld och på människorna runt omkring mig?