Underbar & Älskad av alla

Sittningen igår var okej, men jag var inte alls på humör för att vara social. Jag kände mig lite nere på grund av att det är den tiden på månaden plus att jag befinner mig i en personlig finanskris vilket ger ångest... Jag gick hem i princip direkt efter sittningen, vilket var tråkigt eftersom några av mina vänner som annars inte brukar följa med ut var där. Idag känns det lite bättre dock. Ska ta tag i städningen och plugget nu.

Vad tycker ni om julkalendern förresten? Jag tycker den är riktigt underhållande och grisen är fruktansvärt söt. Grisar måste vara de sötaste djuren som finns, jag verkligen önskar att jag hade klarat av att bli vegeterian. Jag brukar titta på "Hotell Gyllene Knorren" på Svt Play när jag äter frukost.

Jag var trött och sträckte på mig, vred väl till på något konstigt sätt och nu kan jag knappt röra huvudet utan att det hugger till ordentligt (så att jag måste skrika) i vänster axel och i nacken. Det gör till och med ont i nacken när jag dricker, usch. Jag får väl försöka ta mig ner till stan och Apoteket och se om det finns något man kan smörja med. Hoppas iprenen jag nyss tog hjälper snart. Jag förstår inte hur jag lyckades sträcka min axel/nacke så här. Och jag som antagligen ska på bio ikväll, får väl se hur det blir med det.

Jag fortsätter på temat olyckor. Jag såg en så jäkla fruktansvärd film innan idag; om bilolyckor och förare som råkar köra på människor. Budskapet ska vara att man ska köra försiktigt. Men vad hjälper det när det finns andra dårar/ouppmärksamma människor ute i trafiken? Usch, knappt att man vågar sätta sig i en bil, eller knappt gå utanför dörren, efter att ha sett den här oerhört tragiska och otäcka film. Den gjorde verkligen intryck och man fick en speciell känsla i kroppen efter att ha sett den. Men jag måste varna känsliga tittare...

Okej dags för ett inlägg, dock från den gamla datorn (har hämtat den nya men inte orkat/hunnit prova den än). Jag och Lovisa var ute i Tornby idag och då passade jag på att hämta den. Naturligtvis blev det lite trubbel som tack och lov löste sig. Imorgon ska jag packa upp den och prova den. Jag hoppas verkligen jag blir nöjd med den, den kostade ju en del pengar. Får väl helst enkelt försöka shoppa lite mindre kläder...Kommer bli svårt, jag älskar ju att shoppa.

Det känns konstigt att skolan är igång för fulla muggar igen, herregud vad sommaren gick fort. Jag saknar jobbet, det var så otroligt roligt och skönt att vara ledig när man går därifrån. När man pluggar finns det ju alltid något att göra, man är aldrig HELT ledig. Men å andra sidan är det mycket som är kul med studentlivet. Aja, tiden går snabbt, det vet vi alla. Undrar hur många gånger jag har skrivit det i bloggen.

Jag är förkyld, mest ont i halsen och hosta och så är jag hes.. så jobbigt. Men det som är det mest jobbiga för tillfället är att jag inte fått sova knappt någonting de senaste tre nätterna, har ingen aning om varför. Men det är så jäkla frustrerande att ligga och vända och vrida på sig och bara tänka: "SOV DÅ FÖR HELVETE!". I natt provade jag att dricka varm mjölk, äta en smörgås och ta en ipren (för förkylningen), det hjälpte inte speciellt mycket. Ikväll kör jag taktiken att gå och lägga mig sent, när jag är riktigt trött. Jag ska även låta bli att smörja med eksemsalvan på fingret som jag har gjort de senaste kvällarna... Det viktigaste just nu är att jag kommer tillbaka in i ett bra sovmönster. För ju fler nätter man ligger sömnlös desto svårare blir det att sova nästa natt, eftersom pressen att sova ökar vilket försvårar situationen...en ond cirkel alltså. Jag som brukar sova som en stock. Jag som brukar kämpa för att hålla mig vaken ibland när jag har lagt huvudet på huvudkudden. Jag som kanske vaknar max en gång per natt för att gå på toaletten, men sedan inte har några som helst problem att somna om. Jag som sover ända tills klockan ringer. Jag är så glad att jag inte brukar ha sömnproblem, för det är så fruktansvärt jobbigt.. Usch! Om jag inte får sova i natt heller blir jag fan galen!! Så snälla snälla snälla John Blund, besök mig i natt!

Jag måste gnälla på några saker:

♥ Att saker och ting alltid går sönder när man har som minst pengar och helt enkelt inte har råd att köpa nya. Jag är fattig som en kyrkråtta och nu har mina hörlurar till iPoden gått sönder.... Hörlurarna som jag använder dagligen. Suck.

♥ Jag har fått en påminnelse från H&M på en räkning som jag var helt säker på var betald, 50 kronor i påminnelseavgift = helt onödig kostnad.

♥ Att folk är för lata för att plocka upp sina hundars bajs. Jag har sett hundbajs mitt på gågatan här i Malmö, jag TRAMPADE i hundbajs när jag var ute och gick i morse, på cykelvägen (alltså inte inne i den snårigaste skogen där typ ingen går). Om man är så jäkla lat så man inte orkar plocka upp efter sin hund (hur lång tid kan det ta, fem sekunder?) då är man nog för lat för att ha en hund.

Finns det något mer frustrerande än att veta att man har rätt men inte kunna förmedla det? När jag var ute och sprang så fick jag grön gubbe på ett övergångsställe. Samtidigt fick bilar som skulle svänga höger (och då korsa övergångsstället) grönt. Jag var på väg över men i en av bilarna satt en ganska ung kille och viftade med fingret åt mig som att jag sprang mot rött, fast jag inte gjorde det. I det läget finns det ju ingen möjlighet att tala om för den okunniga bilföraren vilka trafikregler som gäller, frustrerande. Detta är inte första gången det händer, kan folk inte bara lära sig att när man ska svänga med bilen och ska korsa ett övergångsställe där gubben är grön då ska man stanna och släppa förbi fotgängarna! Hur svårt kan det vara?

Förutom att drabbas av någon livshotande sjukdom, att dö eller förlora någon närstående, är jag rädd för tre saker: brännmaneter, getingar och spindlar.

I förrgår natt drömde jag att jag skulle tvingas hoppa i ett hav/en sjö med massa brännmaneter i (det kryllade verkligen av dem) och jag vaknade med andan i halsen.

I natt drömde jag att jag hade en slö, men dock levande, geting som kröp på ryggen, under min t-skirt. Någon försökte hjälpa mig att få bort den, men det gick helt enkelt inte.

För typ en kvart sedan när jag rotade i min stora väska med kläder, för att hitta ett speciellt plagg (nej jag har varken hunnit eller orkat packa upp än), och gissa vad jag hittar? En stor äcklig jävla spindel. Livs levande och den här gången var det ingen dröm! Jag skrek och panikslaget öste jag ur alla kläder ur väskan på golvet. Den hade nämligen krupit in i ett av väskans hörn och kläderna låg i andra delen av väskan. Men sedan när jag skulle kasta ut väskan på ballkongen så sågs ingen spindel till. Jag var tvungen att ringa mamma för mentalt stöd innan jag kunde ta mod till mig att ta tag i väskan, springa genom vardagsrummet och kasta ut den. Men det gjorde jag så nu ligger väskan där, med eller utan spindel. Det finns nu tre alternativ: 1. Antingen har spindeln krypit ut ur väskan och försvunnit långt härifrån (man kan ju alltid hoppas). 2. Den finns på golvet bland alla mina kläder eller någon annanstans i lägenheten (hjälp). 3. Den finns i mina fina blå sammetsskor som jag inte lyckades rädda från väskan. När jag ringde mamma sa hon att den kanske hade dött. Men jag vill inte se den död, den får väldigt gärna leva, men inte så nära mig. Jag vet inte varför jag är så rädd för spindlar, för till skillnad från brännmaneterna och getingarna kan de inte göra mig illa. Men brännmaneter och getingar kommer inte krypande i väskan, eller upp på väggen eller framför ens fötter närsomhelst. Getingarna kan man t.ex. höra eftersom de surrar och brännmaneterna vet man att man inte riskerar att träffa på på land. Speciellt spindlarna får hjärtat att börja bulta hårdare i bröstet, jag får panik. Det känns som det kryper över hela kroppen, som att den kryper på mig.

Usch. Jag ringde min syster och numera hjälte som ska komma hit i eftermiddag. Vi kom överens om att vi tillsammans ska ruska alla mina kläder ute på balkongen när jag kommer hem från jobbet. Det känns i alla fall lite bättre när man är två. Hon är i och för sig inte heller något fan av spindlar, men jag tror inte hon är lika rädd som jag.

Kalla mig mes om ni vill. Jag är rädd för spindlar, jag erkänner det. Jag kan inte hjälpa det.

Min älskade lilla kanin har dött. Helt oväntat. Hon är borta för alltid och jag var inte ens där när hon dog. Jag kan inte fatta att hon inte är i sin bur och tigger knäckebröd som vanligt. Hon var världens snällaste kanin, genomsnäll var hon. Folk tror kanske att man inte fäster sig vid en kanin, men man kan visst fästa sig lika mycket vid en kanin som en hund, det beror ju på vilken relation man har till djuret. Och jag älskade Celine och jag kommer sakna henne så himla mycket.

Det blir ingen konsert på tisdag, tyvärr. Hon har ju fått så dålig kritik så vi kände att det inte var lönt att gå. Bättre att bevara bilden av Whitney som hon som en gång var den bästa sångerskan i världen. Men visst det känns tråkigt, speciellt nu när det mesta känns trist. Jag vet inte varför, jag känner mig ensam och uttråkad. Vädret är i alla fall fint, men det blir det väl ändring på redan imorgon....

Alltid något strul. Min kamera har gått sönder, mitt payex-konto (som gör att man kan skriva ut/kopiera på skolan) funkar inte och nu funkar mitt internet jävligt dåligt. Ena stunden funkar det, sedan slutar det fungera... USCH. Jag HATAR tekniska prylar, de ska alltid sätta käppar i hjulen för mig. Tänk om internet inte fungerar på onsdag när jag ska skriva tenta? Då måste jag sitta i nån jävla datasal och ha tagit med mig allt material och inte kunna koncentrerar mig. Det vill jag INTE.

Jag känner mig bara på så sjukt dåligt humör nu, inte bara för allt strul. Jag orkar inte plugga, och det är fortfarande så mycket kvar att göra den här terminen. Jag har lust att bara skita i allt, ser ingen mening med nåt.

Jag får väl gå ut och gå och hoppas det hjälper. Jag känner mig bara så ledsen just nu. Och jag har inte tid att vara ledsen, jag måste plugga, plugga, plugga. Men kag orkar inte. Jag känner mig så slut.

Min digitalkamera har gått sönder... buhu... :( Den bara slutade fungera helt plötsligt, dumma tekniska pryl. Så jag måste införskaffa en ny inom en inte alltför avlägsen framtid. Vad sägs om någon av dessa två (båda från SIBA):

10 megapixels, 799 kronor


10 megapixels, 990 kronor

---

Förresten, mitt rekord på Robot Unicorn är nu 128 000, coolt va?

Varför dröjer det flera timmar innan blogg uppdaterar bloggen när man skrivit ett nytt inlägg ibland?? Dumma dumma.

Usch, jag är så stressad så jag håller på att avlida nu. Så mycket i skolan och det känns som jag ligger efter med allt, till stor del på grund av allt jobbsökandet... Sedan har jag massa möten, med sektionsstyrelsen och valberedningsmöten. Plus matcirkel och så ska man hinna träna. Gaah. Jag kan aldrig sitta ner en sekund och bara ta det lugnt, måste göra saker samtidigt. Lagar mat/skriver i bloggen samtidigt som jag pratar med Erik till exempel. Gnäll gnäll. Jag längtar till sommaren, så sjukt mycket.

Hur svårt kan det vara att ta sig från Linköping till Malmö??! En tågbiljett kostar MINST 365 kronor och då är jag ändå ute en månad innan planerad resa. Det är inte klokt. Och det går inga bussar som passar heller.. Jag har haft sådan otur med bussar och tåg på sista tiden... Det finns jättebilliga tågbiljetter på tider jag inte kan åka... attans. Jag blir totalt utfattig av alla dessa resor fram och tillbaka.. Börjar få lite panik faktiskt. Och den här gången MÅSTE jag verkligen åka hem eftersom det är introduktion på sommarjobbet då...

Hur fan kan ett par jeansleggins bara försvinna??! Jag har letat igenom hela byrån, men det finns inte där!! Det är mina absoluta favoritbyxor, så jag vill verkligen hitta dem. Så frustrerande.

I-landsproblem jag vet. Men den här dagen har inte varit något vidare.

Gaah jag blir så arg på människor som bara bryr sig om sig själva. Bara för att nån idiot, av någon underlig anledning, har låst in en väska i torkskåpen, bara för en annan har lagt beslag på ett helt torkskåp för att torka en matta, bara för någon har ockuperat ett torkskåp för EN tröja, måste jag nu hänga upp all min tvätt här i min lägenhet. Kul. Inte. Jag förstår inte hur svårt det kan vara för människor att tänka lite längre, att tänka på andra än sig själva. Jag menar allvar när jag säger att jag alltid vill de allra flesta människor det bästa och jag tänker alltid på att t.ex. hämta min tvätt i tid så att den som ska tvätta efter mig slipper vänta. Jag är jättenoga med sådant. Men det får jag ingenting tillbaka för. Det är typ alltid strul med tvättstugan, eller framförallt torkskåpen. Man får väl visa lite hänsyn och kanske tänka ut att om man bara har tvättat en tröja, kan man väl hänga upp den i sin lägenhet?!

Usch vilken jobbig dag. Och nu ska jag spendera resten av kvällen till att städa min lägenhet..det ser ut som en bomb har slagit ner här. Fy.

PS. Det ska tydligen vara Japan-tema på DömD. Om det är någon som har något förslag på någon rolig utklädnad, let me know.

Igår var vi på Tivoli och det var kul förutom ett brandlarm som resulterade i att vi fick stå ute i tio minusgrader i bara klänning och tunna stumpbyxor. Sedan när jag stod i kön för att hämta ut min jacka och min väska så stal någon jävla idiot min plånbok i väskan. I den fanns körkort, kontokort (som jag spärrade direkt jag upptäckte det), 200 i kontanter, LiU-leg och H&M club-kort.

Jag tänkte få tag i en taxi till min farmor och farfar så att min farfar kunde komma ut och betala. Men trodde ni jag fick tag i en taxi? Nej. Jag stod där och frös benen av mig i nästan en timme. Till slut fick jag ta halv fyra bussen hem till min farmor och farfar. Som tur var fick jag åka gratis på bussen. Jag hade ju inga pengar... Min mobil hade dessutom dött på grund av dåligt batteri. Och på bussen var det nära att en tjej kräkte på mig.

Nu är det kaos här och jag längtar tillbaka till Linköping mer än någonsin.

Jag får panik av att vistas i den här extreeeemt stökiga lägenheten... och jag är inte den som är den. Jag överdriver INTE när jag säger att det är kaos här, ser ut som en orkan har dragit igenom lägenheten. Överallt. Om det ändå vore så väl att det stökiga var begränsat till ett av rummen hade jag kunnat stå ut. Varför ska det alltid bli så här när det är tenta-p? Jo, för att städningen inte prioriteras så högt. Jag vill bara klara tentan, att min lägenhet är välstädad är inte lika viktigt just nu. Men det finns gränser och det här är på gränsen till vad jag tål. När ska jag finna tid att städa när jag ligger efter så mycket i tentaplugget?!

Ska diska undan lite nu innan jag går och lägger mig i alla fall. På torsdag eller fredag ska jag STORstäda och sedan ska jag hålla det fint. Det ska aldrig någonsin bli så här stökigt igen. Punkt.

Godnatt.