Underbar & Älskad av alla

I förmiddags när jag var hos min farmor och farfar hittade jag ett stort brunt kuvert som jag snokade i (nyfiken i en strut) och vet ni vad jag hittade där? Jo flera tidningar som jag har skrivit tillsammans med kompisar eller med Amanda. "Obojj", "Popnytt", "Magiska saxen" (Amandas tidning), "Hästexpressen", "Chester" osv. Dessa tidningar skrev vi alltså när vi var små och det var sjukt kul att bläddra i dem och skratta åt hur dum man varit som liten, haha. Jag fick mig ett gott skratt. Men samtidigt kändes det lite nostalgiskt och sorgligt, jag kommer ju aldrig någonsin bli så liten och dum igen... Men tiden går, dagarna flyger iväg och blir till år. Det finns inget man kan göra för att stoppa det.. bla bla bla. Klyschor som tyvärr är sanna. Jag önskar jag kunde pausa tiden ett tag, jag trivs bra i den ålder jag befinner mig nu. Men var ålder har väl sin charm, I guess. Ja där fick ni en sann klyscha till.

Tänkte börja med att säga att jag och Erik inte är tillsammans längre, det fungerade inte riktigt vilket såklart är jobbigt... Men jag tänker absolut inte gå in på några som helst detaljer angående detta här på bloggen, det stannar mellan Erik och mig.

Igår var jag och Amanda i Köpenhamn. Jäklar vad dyrt allting är där! Vi åt på en kinarestaurang där priset klart översteg vad man fick för pengarna. Amandas läsk kostade 40 danska kronor (ca 50 svenska)!!! Sedan köpte vi jävligt dyra bakelser, 113 danska tillsammans! Galet. Däremot fyndade jag på "New Yorker". Jag köpte två klänningar och en t-skirt för sammanlagt 183 danska kronor, billigt eller hur?! Och jag är sjukt nöjd med köpen, jag önskar jag hade en kamera så att jag kunde visa er. När vi "tröttnade" på Ströget, försökte vi leta upp Christiania, men hittade inte riktigt dit. Det var en bra dag i den danska huvudstaden...

Nu ska jag diska, sedan powerwalka innan jag ska träffa Karin W som är i Malmö för tillfället.

Alltså, jag har noll inspiration till att skriva i bloggen. Jag jobbar och står i och i förrgår var jag och Amanda och såg "Beck - Levande begravd" på bio. Det var nog en av de bästa och läskigaste Beck-filmerna. Jag gömde ansiktet bakom händerna och skrek till flera gånger. Men jag kan verkligen rekommendera den, men inte om man tycker det är obehagligt med läskiga filmer, så klart. Jag och Amanda har ju köpt BioSommar-kortet eller vad det heter, att man inom loppet av tre månader får gå på fyra filmer för halva priset, riktigt nice! Jag gillar att gå på bio.

Ska gå och lägga mig nu, börjar tidigt imorgon.

Jag har precis läst ut "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist och herregud vilken känsla av obehag den väckte hos mig. Det är nog den obehagligaste och läskigaste bok jag någonsin läst. Dock var den väldigt bra och spännande och det var svårt att lägga ifrån sig den. Den handlar om två flickor som båda är utanför och olika andra människor. Den ena är Theres som hittas ute i skogen som liten bebis och växer upp gömd i en källare. Den andra flickan heter Theresa och föds i en "normal" familj men då hon blir äldre känner hon sig malplacerad i de flesta sammanhang. Flickorna möts då de är ungefär 14 år gamla och det slutar i tragedi... Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ av fem möjliga.

---

En helt annan sak, jag har blivit sjuk. Just denna helg då Erik är här. Jag fick till och med sjukanmäla mig från jobbet... tråkigt! Men det sista jag vill är att smitta de boende.

Finns det något mer frustrerande än att veta att man har rätt men inte kunna förmedla det? När jag var ute och sprang så fick jag grön gubbe på ett övergångsställe. Samtidigt fick bilar som skulle svänga höger (och då korsa övergångsstället) grönt. Jag var på väg över men i en av bilarna satt en ganska ung kille och viftade med fingret åt mig som att jag sprang mot rött, fast jag inte gjorde det. I det läget finns det ju ingen möjlighet att tala om för den okunniga bilföraren vilka trafikregler som gäller, frustrerande. Detta är inte första gången det händer, kan folk inte bara lära sig att när man ska svänga med bilen och ska korsa ett övergångsställe där gubben är grön då ska man stanna och släppa förbi fotgängarna! Hur svårt kan det vara?

Stjärnpolitikern Paddy de Courcy må vara oerhört karismatisk och uteseendemässigt attraktiv, men han är långt ifrån den fantastiska man som han ger sken av att vara vid första intrycket. Han har krossat åtskilliga hjärtan genom åren och dessa förefaller ha särskilt svårt att läka hos de kvinnor det drabbat. "En förtjusande man" av den fantastiska författaren Marian Keyes, är en historia om ett antal kvinnor som är mycket olika varandra. En sak har det dock gemensamt; de har någon gång haft kontakt med Paddy de Courcy. Romanen tar upp flera otroligt viktiga ämnen, men det förmedlas med en sådan humor att man inte kan låta bli att skratta högt för sig själv. Den är fylld av s.k. cliffhangers, som gör det omöjligt att lägga den ifrån dig. Romanen i pocketform är på över 700 sidor, men dessa sidor slukar läsaren med hull och hår och när man når sista sidan önskar man att den hade bestått av 700 sidor till...minst.

Den är verkligen en av de bästa böckerna jag någonsin har läst, och sannerligen en av Marian Keyes absolut bästa. Jag rekommenderar er alla att läsa den, ni kommer inte att bli besvikna, I promise. En förtjusande bok om en förtjusande man som inte är så förtjusande när allt kommer till kritan. Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ av fem möjliga.

LÄS DEN!

 

Förutom att drabbas av någon livshotande sjukdom, att dö eller förlora någon närstående, är jag rädd för tre saker: brännmaneter, getingar och spindlar.

I förrgår natt drömde jag att jag skulle tvingas hoppa i ett hav/en sjö med massa brännmaneter i (det kryllade verkligen av dem) och jag vaknade med andan i halsen.

I natt drömde jag att jag hade en slö, men dock levande, geting som kröp på ryggen, under min t-skirt. Någon försökte hjälpa mig att få bort den, men det gick helt enkelt inte.

För typ en kvart sedan när jag rotade i min stora väska med kläder, för att hitta ett speciellt plagg (nej jag har varken hunnit eller orkat packa upp än), och gissa vad jag hittar? En stor äcklig jävla spindel. Livs levande och den här gången var det ingen dröm! Jag skrek och panikslaget öste jag ur alla kläder ur väskan på golvet. Den hade nämligen krupit in i ett av väskans hörn och kläderna låg i andra delen av väskan. Men sedan när jag skulle kasta ut väskan på ballkongen så sågs ingen spindel till. Jag var tvungen att ringa mamma för mentalt stöd innan jag kunde ta mod till mig att ta tag i väskan, springa genom vardagsrummet och kasta ut den. Men det gjorde jag så nu ligger väskan där, med eller utan spindel. Det finns nu tre alternativ: 1. Antingen har spindeln krypit ut ur väskan och försvunnit långt härifrån (man kan ju alltid hoppas). 2. Den finns på golvet bland alla mina kläder eller någon annanstans i lägenheten (hjälp). 3. Den finns i mina fina blå sammetsskor som jag inte lyckades rädda från väskan. När jag ringde mamma sa hon att den kanske hade dött. Men jag vill inte se den död, den får väldigt gärna leva, men inte så nära mig. Jag vet inte varför jag är så rädd för spindlar, för till skillnad från brännmaneterna och getingarna kan de inte göra mig illa. Men brännmaneter och getingar kommer inte krypande i väskan, eller upp på väggen eller framför ens fötter närsomhelst. Getingarna kan man t.ex. höra eftersom de surrar och brännmaneterna vet man att man inte riskerar att träffa på på land. Speciellt spindlarna får hjärtat att börja bulta hårdare i bröstet, jag får panik. Det känns som det kryper över hela kroppen, som att den kryper på mig.

Usch. Jag ringde min syster och numera hjälte som ska komma hit i eftermiddag. Vi kom överens om att vi tillsammans ska ruska alla mina kläder ute på balkongen när jag kommer hem från jobbet. Det känns i alla fall lite bättre när man är två. Hon är i och för sig inte heller något fan av spindlar, men jag tror inte hon är lika rädd som jag.

Kalla mig mes om ni vill. Jag är rädd för spindlar, jag erkänner det. Jag kan inte hjälpa det.

Jag har två saker att klaga på.

Nummer 1 handlar om offentliga toaletter. Offentliga toaletter som kostar fem kronor. Det är inte så kul att stoppa i en femma och komma in till värsta snusktoan utan fungerande kran. Detta hände mig i fredags när jag var i Helsingborg med mamma och Amanda. Om man betalar pengar för att få använda en toalett tycker jag man kan förvänta sig att den är i ett bra skick, att den städas regelbundet. Vad betalar man annars för?! Om det är så offentliga toaletter ska se ut kan jag förstå varför folk väljer att kissa ute.

Nummer 2 berör COOP Nära-butiken som jag handlar i. Butiken ligger väldigt nära busshållsplatsen där jag stiger av och de har öppet till 23 varje dag, alltså smidigt att handla där på väg hem från jobbet. Det finns en liten hake dock: sortimentet är långt ifrån bra. Bananerna är övermogna (jag avskyr gula/gulbruna bananer, jag vill ha ljusgula-gröna) och brödet är bakat för en vecka sen. En VECKA sen!! Det är skandal tycker jag, vem vill äta sådant gammalt bröd?

I-landsproblem, jag vet. Men dock problem. Ett annat problem är att jag är så fruktansvärt slut nu att jag måste gå och lägga mig.

Kan inte ni ge mig tips på vad jag kan skriva om här i bloggen? Jag har INGA idéer! Jag kan säga att jag trivs på jobbet, det är väldigt kul, trevliga boende, trevliga kollegor. Kunde inte vara bättre! :) Men jag är så trött när jag kommer hem efter att ha jobbat kväll.... som jag har gjort idag och kommer att göra imorgon också.

Jag har varit hemma hos mamma och pappa något dygn nu. I torsdags kväll grillade vi och igår så kollade jag och Amanda på "Farsan" och halva "Harry Potter och halvblodsprinsen" (båda somnade mitt i filmen). "Farsan" var riktigt rolig, speciellt scenen där en man som annars är ganska mesig ska göra machosallad, haha. Ni som inte har sett den borde definitivt göra det.

Jag gjorde bort mig häromdagen också. Jag ringde Eriks  mobil och någon svarade "hallå", jag antog att det var Erik. Så jag pratade på om allt möjligt, att jag skulle ut och gå och att jag hade råkat "fetta ner" min nya tunika (typ hällt nystekta potatisar över mig själv...av misstag) osv. Sedan slog det mig att det inte lät som Erik, jag tänkte: varför pratar han så här? Sedan sa killen i luren något i stil med: Erik ringer sen. Och jag bara höll på att skämmas ihjäääl så jag bara sa: "Ååååååh... Hejdå" och lade på!! Tala om otrevligt! Men jag blev så chockad och generad att jag inte tänkte klart. Sedan när jag pratade med Erik frågade jag vem det var jag hade pratat med, och det visade sig att det hade varit hans bror Viktor. Jag förstår inte hur jag inte kunde känna igen hans röst, skumt. Men det kändes ändå som en liten lättnad att det var han och inte någon kompis till Erik som jag aldrig träffat. Viktor vet ju att jag inte brukar vara otrevlig (hoppas jag). Men jag bad Erik be honom om ursäkt å mina vägnar.

PS. Glöm inte komma med förslag på vad jag kan skriva om!!
Ciao.

Här kommer fotona vi tog med Eriks kamera när jag var och hälsade på i Uddevalla.

Promenad & glass vid Strandpromenaden:










På skylten som pekar in i skogen står det: "Strandpromenaden, svår"... hehe. Vi höll hos till den säkra vägen :)

Fika i en sjöbod:


Eriks bror Viktor (i röd t-skirt) och Eriks kompis Fredrik i svart och så jag.



Liseberg:


Min kära syster kom upp till Göteborg för att göra oss sällskap på Lisse.


Amanda, Erik, Eriks kompis John och Viktor i väntan på underbara "Balder".






Amanda hade lite problem med glassen...


Viktor var den enda av oss som hade tur... (typ alla människor vi mötte hade sådana stora chokladaskar, vissa av dem hade flera stycken!!! Orättvist!)

Midsommar:




Vad tycks om mina nya solglasögon??








Vissa var INTE badkrukor...











Puuh..det här tog tid. Men nu har ni fått se lite bilder i alla fall, var ju ett tag sedan jag laddade upp bilder här på bloggen...

Godnatt.