Underbar & Älskad av alla

Jag hittade en dikt jag skrev precis innan jag tog examen, den fick aldrig någon titel.

Jag ska snart avsluta ett kapitel i mitt liv.
Nu är snart denna  tid förbi.
Jag förstår inte vart alla år försvinner,
de som sand mellan mina fingrar rinner.
Dagarna går, blir till månader och år.
Hösten blir till vinter, vintern övergår i vår.

Jag minns när vi stod utanför Domkyrkan första dagen.
Fjärilarna dansade i magen.
Jag minns nollningen och kravallerna,
i de fina röda overallerna.
Jag minns nätterna på Flamman,
sconeskvällarna och allt annat vi gjorde tillsammans.
Jag minns stressen och paniken,
över att inte förstå fonetiken.
Och allt annat vi skulle lära oss,
det var inte alltid lätt att släppa loss.

När det gällde relationer, fick jag börja om på nytt.
Och ni kära vänner skulle bara veta hur mycket ni betytt.
Ni förändrade mitt liv och mig,
ni har gjort mig till en annan tjej.
Jag är inte lika blyg och försiktig,
ni fick mig att känna mig värdefull och viktig.

Jag ska nu avsluta ett kapitel i mitt liv,
nu är denna tid förbi.
Men det är inte bara ett avslut,
utan också en början på något nytt.
Alla fina minnen jag fått,
kommer jag för evigt bära med mig.
Och jag kommer minnas studietiden som något gott.