Underbar & Älskad av alla

Jag har "bara" ett syskon: en två år yngre syster som heter Amanda och som står mig så otroligt nära. Som jag tidigare skrivit så har vi haft en bra uppväxt tillsammans; vi har lekt att vi varit hästägare, att vi haft en ridskola, att vi varit några av karaktärerna i "Tvillingarna". Vi har lekt med Barbiedockor, med My Little Pony-hästar, med större dockor och vi har låtsas vara Spice Girls. Det är klart att vi bråkat mycket, men vilka syskon gör inte det? Fast samtidigt förstår jag inte varför man bråkar med en av de i ens omgivning som betyder allra mest? Syskonkärlek brukar det tydligen kallas.

Vi är både lika och olika, men mest olika. Vi börjar med utseendet. När vi var små så fick vi jämt höra hur lika vi var och under en period då Amanda just höll på att växa om mig (när vi alltså var lika långa) så trodde väldigt många att vi var tvillingar. Och jag blev lika arg varje gång någon påpekade det; NEEEJ VI ÄR INTE TVILLINGAR, JAG ÄR FAKTISKT ÄLDRE!!!". Men vi växte upp och nu är vi inte särskilt lika utseendemässigt. Visst, vi har båda brunt hår och bruna ögon, men där slutar likheterna. De flesta i omgivningen säger nu att vi inte är så lika, men det finns de som fortfarande tycker det. Amanda kom att likna mamma mer och jag liknar pappa. När det gäller personlighet så är vi nog ganska olika. Vi ser olika på saker och ting. Men en sak vi har gemensamt är att vi har temperament bakom den lugna fasaden. När det kommer till kläder och musik har vi inte alls samma smak.

Vi är inte bara systrar, vi är bra vänner också. Jag vet att Amanda alltid kommer att räknas som en av mina absolut närmaste vänner och vi kommer finnas där för varandra i medgång och motgång. Jag har haft en otrolig tur som fått en så bra syster och att vi har en så bra relation ♥