Borta bra, men hemma bäst
Puuuh, det är inte helt lätt att resa med en supertung väska och två mindre väskor. Speciellt inte med tanke på att det var två byten som gällde, eller rättare sagt tre eftersom jag skulle ta mig från Resecentrum och hem. Men nu är jag på plats och har till och med varit och handlat.
Idag var det alltså sista dagen på praktiken och det var inte utan att känna ett styng av vemod jag lämnade sjukhuset i Karlskrona. Alla har varit så trevliga mot mig och min handledare har varit toppen. Idag hade vi avslutningssamtal, då handledaren fick ge feedback till mig och jag fick ge feedback till henne. Jag var ju trots allt hennes första student. Hon hade mycket positivt att säga, men också saker som kan förbättras. Att få både positiv och negativ kritik är ju nyttigt. Jag är nöjd med hennes bedömning, och håller med om att jag kan förbättra de sakerna som hon tog upp.
Varje fredag äter de frukost tillsammans och idag var inget undantag. Jag tog en macka, som min handledare inte trodde innehöll solrosfrön, men antingen så gjorde det det, eller så är jag allergisk även mot andra frön. Det var en hel del olika frön i det. Jag fick i vilket fall som helst ont i magen, just när jag satt med en patient. I början kändes det som att jag var hungrig, trots att jag precis hade ätit. Men sedan övergick det till att kännas ungefär som magknip och jag blev smått illamående. Jag tänkte: antingen var det något frö i brödet som jag inte tål eller så har jag fått vinterkräksjukan (som ju har gått på avdelningen). Tack och lov (ta i trä) verkar det som att det var det förstnämnda. Magontet gick över efter ca en halvtimme, vilket var skönt. Tidigare när jag har fått allergiska reaktioner, har jag varit tvungen att kräkas innan magontet försvinner. Men att jag inte behövde göra det idag, är väl ett tecken på att det går åt rätt håll.
Idag på tåget var det en unge som var så himla gullig. Han var ute och reste med sin farmor och farfar, som för övrigt såg förvånandsvärt unga ut för att vara farföräldrar. De skulle spela något slags kortspel med den lille pojkens pokemon-kort. Men reglerna verkade jättekonstiga och det var svårt för farmorn och farfarn att hänga med och förstå vad det gick ut på. Till slut blev pojken lite frustrerad över att hans medspelare inte förstod, men han förklarade tålmodigt igen. Jag kunde inte låta bli att le och farfarn kunde inte hålla tillbaka skrattet. Det var kul.
Ja, hm.. det var väl dagens rapport. Nu ikväll ska jag bara ta det lugnt och det blir tidig sängläggning.
Idag var det alltså sista dagen på praktiken och det var inte utan att känna ett styng av vemod jag lämnade sjukhuset i Karlskrona. Alla har varit så trevliga mot mig och min handledare har varit toppen. Idag hade vi avslutningssamtal, då handledaren fick ge feedback till mig och jag fick ge feedback till henne. Jag var ju trots allt hennes första student. Hon hade mycket positivt att säga, men också saker som kan förbättras. Att få både positiv och negativ kritik är ju nyttigt. Jag är nöjd med hennes bedömning, och håller med om att jag kan förbättra de sakerna som hon tog upp.
Varje fredag äter de frukost tillsammans och idag var inget undantag. Jag tog en macka, som min handledare inte trodde innehöll solrosfrön, men antingen så gjorde det det, eller så är jag allergisk även mot andra frön. Det var en hel del olika frön i det. Jag fick i vilket fall som helst ont i magen, just när jag satt med en patient. I början kändes det som att jag var hungrig, trots att jag precis hade ätit. Men sedan övergick det till att kännas ungefär som magknip och jag blev smått illamående. Jag tänkte: antingen var det något frö i brödet som jag inte tål eller så har jag fått vinterkräksjukan (som ju har gått på avdelningen). Tack och lov (ta i trä) verkar det som att det var det förstnämnda. Magontet gick över efter ca en halvtimme, vilket var skönt. Tidigare när jag har fått allergiska reaktioner, har jag varit tvungen att kräkas innan magontet försvinner. Men att jag inte behövde göra det idag, är väl ett tecken på att det går åt rätt håll.
Idag på tåget var det en unge som var så himla gullig. Han var ute och reste med sin farmor och farfar, som för övrigt såg förvånandsvärt unga ut för att vara farföräldrar. De skulle spela något slags kortspel med den lille pojkens pokemon-kort. Men reglerna verkade jättekonstiga och det var svårt för farmorn och farfarn att hänga med och förstå vad det gick ut på. Till slut blev pojken lite frustrerad över att hans medspelare inte förstod, men han förklarade tålmodigt igen. Jag kunde inte låta bli att le och farfarn kunde inte hålla tillbaka skrattet. Det var kul.
Ja, hm.. det var väl dagens rapport. Nu ikväll ska jag bara ta det lugnt och det blir tidig sängläggning.
Kommentarer
Trackback
