Oansvarigt skoköp och arroganta läkare
Jag vågade inte erkänna igår, att jag köpte ett par skor igår på stan. Trots att jag då endast hade 350 kronor kvar att leva på. Men de var skitsnygga och kostade bara 99 kronor. Det var kanske inte ett så smart drag, och jag skrev det inte här i bloggen med rädsla för att mamma skulle se inlägget och tycka att jag var oansvarig. Jag har i alla fall berättat för henne (i samband med att hon tyckte synd om mig av en annan anledning). Då hade hon väl inte mage att bli arg på mig, för hon sa bara: "Ja, men det var ju billigt...". Så nu erkänner jag för er, kära bloggläsare: jag kan vara impulsiv och oansvarig (när det gäller min egen ekonomi). 
Snygga va??
Jag vet dock inte om jag ska behålla dem...Jag trampar ur dem lite, precis som jag gör med alla andra skor som inte är gympaskor, stövlar eller ballerinaskor med rem. Mina fötter verkar vara lite felkonstruerade. Hatar att ha smala fötter, inga snygga skor passar. Och jag tror inte storlek 36 fanns... Kanske borde gå dit i helgen och kolla. Blev dock lite bättre när jag la bomull i tån... Aja, får prova dem lite mer noggrannt och fatta beslutet om de ska få stanna hos mig...
Jag skulle ha pluggat SÅÅÅÅ mycket idag. Jag har inte öppnat en bok än och lär inte göra det. Ska snart börja göra mig i ordning för kvällen, ska vara hos Carro vid sex. En dålig student är jag också, självdiciplin som är i botten. Men jag har faktiskt gjort andra viktiga saker som att till exempel städa; damma och dammsuga, tvättat, gått promenad. Imorgon och på söndag får jag se till att få lite plugg gjort. Hej dåliga samvetet!
Varför är många läkare så jävla arroganta?! Varför lyssnar de inte på sina patienter? Varför har de alltid så bråttom? Många läkare verkar bara se det rent medicinska, de bryr sig inte om hur problemen (som i deras medicinska ögon inte är så farliga, utan bara slösar bort deras tid) påverkar patienten och hans/hennes liv. Att bara sitta på sin stol och säga: "Det är inget man gör något åt", det skulle vemsomhelst klara av, det behöver man inte ha gått läkarprogrammet i många år för. Jag vet att det finns kompetenta läkare där ute, men det finns helt klart också de som inte är det. Och på mina senaste läkarbesök har jag dessvärre blivit utsatt för den sistnämnda gruppen.
Ciao.
Vad som betyder något
Det är skönt nu, eftersom vi bara kan få Godkänt eller Underkänt. Dessutom har jag insett att det finns saker som är bra mycket viktigare än att plugga, saker som är viktigare än att det går bra i skolan. Att man har tid att umgås med vänner är ett exempel på något som är viktigare än att plugga. Men jag önskar att jag hade behållit en del av mina ambitiösa sida... Kanske jag har lite kvar, jag hoppas det, men på den fronten har det bara gått utför sedan jag började universitetet. Men det har ju gått bra än så länge, har klarat allt utan några större problem. Än så länge. Vi får väl se hur tentan om två veckor går. Men hey, det finns saker som är viktigare. Inför varje tenta så glömmer jag det och grips av panik och är övertygad om att jag inte kommer klara den, att jag kommer att misslyckas. Och att jorden kommer gå under, om så blir fallet. Men så är det INTE!
Jag är glad att jag kämpade på under gymnasiet, verkligen. Jag är nöjd med mina betyg och jag är nöjd över att jag arbetade hårt för dem. Men jag mår SÅ mycket bättre nu än jag gjorde under gymnasieåren. Och det är väl det som betyder något...
Oh my
Vi läser ju om neurologiskt betingade språk-, tal- och sväljstörningar nu. Det är väldigt intressant, men det finns mycket att läsa och mycket att lära. När man inte är insatt i hur hjärnan fungerar, tänker man inte så mycket på att allt faktiskt styrs därifrån. Allt. När man tänker hjärnskada så tänker nog de flesta på människor som har förlorat förmågan att gå eller röra kroppen. Men det finns så många andra viktiga förmågor som kan gå förlorade. Man kan få en sämre kognitiv "status"; man kan till exempel få minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter, oförmåga att planera osv. Det är vanligt att i samband med t.ex. stroke drabbas av en språkstörning (afasi) som kan yttra sig på flera olika sätt som exempelvis svårighet att förstå språk och att producera språk. Man kan få en talstörning som t.ex. dysartri (störning av artikulationsförmågan) eller verbal apraxi som innebär att man har svårt att utföra talrörelser trots att muskulaturen inte är försvagad. Man kan få dysfagi, som vi läser om nu, alltså sväljningssvårigheter. Det är en sådan sak som de allra flesta av oss tar för givet, förmågan att kunna svälja det man äter. Det finns folk som har drabbats av neglekt, som innebär att personen är helt ignorerar sin ena kroppshalva, tro att ens ben är någon annans. Det kan till och med vara så att personen äter från ena halvan av tallriken, för att han/hon inte kan ta in perceptuellt att det finns mat på andra sidan av tallriken också. Det mesta kan skadas om hjärnan kommer till skada, eftersom allt styrs från hjärnan. En enda nerv som skadas kan orsaka stora problem för den drabbade individen.
Man kan till och med förlora hela sin personlighet, alla sina värderingar, känslouttryck. Detta kan man få om skadan är lokaliserad till limbiska systemet i storhjärnan. Det måste vara alldeles fruktansvärt.
Man borde tänka på allt det här som faktiskt kan hända vem som helst av oss. Och det kan hända på bråkdelen av en sekund. Det är ju svårt att göra något aktivt för att undvika en stroke (nu har jag i och för sig inte läst så mycket om orsaker till Stroke än), men det finns faktiskt andra saker som vi borde göra. Vi borde skydda oss med cykelhjälm när vi cyklar, vi borde ha hjälm när vi åker skidor, vi borde inte dricka alkohol eftersom det kan leda till skador mot huvudet (man kan trilla osv). Man kan och ska inte gå runt och vara orolig för sådana här saker, men det skadar inte att tänka till lite. Jag cyklar inte med cykelhjälm, men kanske man borde börja... När man tänker på vad som skulle kunna hända, så känner man att det vore en god idé. Tänk om man råkar ut för en trafikolycka, får en hjärnskada, ligger på sjukhuset. Tänk vad man skulle ångra att man inte hade haft hjälm den där dagen, tänk vad man hade ångrat att man varit så fåfäng. Detta ifall man var i stånd att tänka klart eller minnas tiden före olyckan.
Nog om elände. Nu ska jag snart möta upp i alla fall Hanna och Elin här utanför Flamman. Vi ska äta de underbara Flamman-burgarna. Vi var många fler som skulle med från början, men det är många som har bangat på grund av plugg. Eller de har sagt att de kanske kommer, så vi får väl se. Jag bangar aldrig en kväll med kompisar. Jag vet inte om det är positivt eller negativt... Inte så positivt för plugget kanske, men positivt för själen.
Åsikter om jakt, monarki/republik & lite politik
André skrev i en kommentar här på bloggen att jag "var tvungen" att skriva vad jag ansåg i frågorna som vi diskuterade hos Emma i torsdags. Och det kan jag ju hålla med om att jag måste göra. Så här kommer mina synpunkter:
- Jakt: Jag är djurvän ända ut i fingerspetsarna. Att man ska döda djur är inget jag tycker känns bra. Jag tycker att djurs liv har ett värde som inte får kränkas, precis som människolivs värde inte får kränkas. En del kommer med argumentet att man måste skjuta till exempel älgar eftersom antalet älgar annars skulle bli för stort eller att de skulle börja skada varandra. Men det känns inte rätt att just en älg ska få offra sitt liv, bara för att de inte ska bli för många. Jag tror att naturen kan sköta sig ganska bra, eller till och med bättre, om människan kunde sluta lägga sig i. Människor skadar ju också varandra, ska man döda dem då? Ska vi tillämpa dödsstraff? Nej, det tycker inte jag. Men nu är det ju så att jag tyvärr inte är vegeterian, vilket kanske vissa tycker är motsägelsefullt med tanke på mina åsikter i denna fråga. Men jag är extremt kräsen när det gäller mat och tror faktiskt det skulle bli svårt för mig att överleva utan kött. Men man kanske borde ge det ett försök.
- Monarkins vara eller icke-vara: Enligt min mening skulle det vara bättre med en president än en kung. Detta beror på att jag tycker att det känns fel att man ska födas in i en roll som representant för Sverige. Det känns fel att så mycket av våra skattepengar (flera miljoner) ska gå till människor som råkat födas i "rätt" familj. Jag tycker det skulle kännas bättre om pengarna åtminstone gick till någon som var folkvald. Visst, en president skulle inte vara lika neutral som en kung, men jag tror ändå fördelarna överväger nackdelarna. Och att en kung inte kan åtalas, är ju helt uppåt väggarna.
- Socialdemokraterna vs Moderaterna: Jag kan ju säga att jag håller mig till vänster när det gäller politik. Jag tycker inte om det här med att minska på skatterna och minska på bidragen. Detta anser jag leder till ökade klyftor i samhället; de fattiga blir fattigare och de rika får behålla sina pengar i större utsträckning. Jag tror på ett samhälle som tar in skatt för att bygga upp ett gemensamt samhälle. Så jag kan väl säga att jag inte är något fan av moderaterna precis.
Ja, där fick ni veta lite kortfattat vad jag tycker i denna fråga. Nu vill jag gärna veta vad NI tycker.
Slöseri med samhällets resurser
Det har varit en låååång dag! Gick från nio till fyra, vilket kanske inte låter så mycket. Men jag är helt slut och vi är faktiskt inte vana vid två heldagar på raken. Dagen började med akustisk labb och det var en mardröm. Jag verkligen hatar akustik, det är helt oförståeligt. Det är för "naturvetenskapligt" för min ganska samhällsvetenskapliga hjärna. Jag tror inte jag har varit inne i det där jävla språklabbet en enda gång utan att bryta ihop. Jag får sådan ångest/panik när jag inte kan, när jag inte förstår. Och så låser jag mig (och kan om möjligt ännu mindre). Så det gick inte speciellt bra, men jag överlevde. Och jag måste lära mig att inte förstora upp saker så mycket. Om jag misslyckas på en labb, vad gör det om 100 år?!
Det som vi diskuterade igår på Sconeskvällen och som jag sa att jag skulle ta upp här var att vi var överens om att det satsas för mycket på rymdforskning. Det kostar ju sanslöst mycket pengar, pengar som enligt vår åsikt hade kunnat användas på ett bättre sätt. Här på jorden finns det miljontals människor som svälter eller på annat sätt far illa, men istället för att satsa pengar på dem, så skickar de upp folk i rymden. Vi måste väl ta hand om livet här på jorden innan vi börjar utforska eventuellt liv på andra planeter. Visst Sverige ger U-länder bidrag varje år, men används de verkligen till rätt ändamål? Får verkligen det fattiga folket ta del av de pengarna? Det sägs jämt att skolan inte har pengar, att det saknas pengar i vården, listan kan göras lång. Men när det gäller rymdforskning, då finns det minsann pengar. Här kommer en lista på saker som jag tycker samhället skulle kunna skära ner på:
- rymdforskning
- skattepengar till kungafamiljeb (varför ska de få flera miljoner kronor för att de har råkat födas i rätt familj?)
- vapentillverkning
Hm, det kanske inte var mycket till lista... men några punkter var det i alla fall. Kommer ni på några fler??Det jag tycker det är viktiga för samhället att satsa på är svältande människor, hemlösa, barn som far illa, fattiga familjer och andra som har det svårt.
Vad tycker ni i denna fråga?
Neeeeej, nu är pausen slut och det är dags att sätta igång med plugget, fy tusan vad jag känner mig otaggad för det! Men man kan ju alltid trösta sig med att det bara är en dag kvar (och den består bara av ett basgruppsmöte), sedan är det HELG! Igen, det är inte klokt vad tiden går fort...
VeckoRevyn vs Cosmopolitan
Idag har jag rest från Linköping till Helsingborg. Och när jag ska resa brukar jag inhandla en tidning för att fördriva tiden med (såvida jag inte tänker ägna tiden åt plugg, men så blir det i och för sig aldrig ändå). Vid ett flertal tillfällen har jag stått och velat: VeckoRevyn eller Cosmopolitan, VeckoRevyn eller Cosmopolitan. Det har alla gånger slutat med att jag köpt båda. Man vill ju inte missa något liksom... Detta hände även idag. Men efter att ha läst båda precis efter varandra, så tror jag att jag nu har fattat ett beslut; Cosmopolitan är bäst. Den innehåller precis sådant man har lust att läsa om då och då; om hur killar/män tänker, om mode, om smink, tips om hur man gör sig av med tristessen på jobbet, osv. Sådant som är avkopplande att läsa. Ämnena de berör är inte livsviktiga (Iångt ifrån alla i alla fall), men ibland är man i behov av något lättsamt. Inte sant?
Vilken tidning brukar ni läsa?
Mildare straff för poliser?
Att poliser skulle få mildare straff bara för att de råkar vara poliser, det är lika fel som att kungen inte kan bli åtalad. Om man har begått ett brott, tycker jag att staten/rättsväsendet borde bortse från den åtalades titel eller status i samhället. Ett brott är ett brott. Och ett visst brott av en viss grad ska ge en viss påföljd. Oavsett vem det är som har begått brottet. Man ska inte behandlas annorlunda av rätten bara för att man är polis eller har råkat födas till kung.
Jag tycker nästan det skulle vara ett hårdare straff för poliser som begår brott. Det ska ju vara insatta i lagar och förordningar och ska dessutom föregå med gott exempel. De borde vara en förebild för resten av samhällets medborgare. Om de då själva bryter mot de lagar, och gör samma sak som andra människor som de griper gör, borde ses som minst lika grovt som om en "vanlig" individ bryter mot lagen. Vad tycker ni?
