Rädslor
Förutom att drabbas av någon livshotande sjukdom, att dö eller förlora någon närstående, är jag rädd för tre saker: brännmaneter, getingar och spindlar.
I förrgår natt drömde jag att jag skulle tvingas hoppa i ett hav/en sjö med massa brännmaneter i (det kryllade verkligen av dem) och jag vaknade med andan i halsen.
I natt drömde jag att jag hade en slö, men dock levande, geting som kröp på ryggen, under min t-skirt. Någon försökte hjälpa mig att få bort den, men det gick helt enkelt inte.
För typ en kvart sedan när jag rotade i min stora väska med kläder, för att hitta ett speciellt plagg (nej jag har varken hunnit eller orkat packa upp än), och gissa vad jag hittar? En stor äcklig jävla spindel. Livs levande och den här gången var det ingen dröm! Jag skrek och panikslaget öste jag ur alla kläder ur väskan på golvet. Den hade nämligen krupit in i ett av väskans hörn och kläderna låg i andra delen av väskan. Men sedan när jag skulle kasta ut väskan på ballkongen så sågs ingen spindel till. Jag var tvungen att ringa mamma för mentalt stöd innan jag kunde ta mod till mig att ta tag i väskan, springa genom vardagsrummet och kasta ut den. Men det gjorde jag så nu ligger väskan där, med eller utan spindel. Det finns nu tre alternativ: 1. Antingen har spindeln krypit ut ur väskan och försvunnit långt härifrån (man kan ju alltid hoppas). 2. Den finns på golvet bland alla mina kläder eller någon annanstans i lägenheten (hjälp). 3. Den finns i mina fina blå sammetsskor som jag inte lyckades rädda från väskan. När jag ringde mamma sa hon att den kanske hade dött. Men jag vill inte se den död, den får väldigt gärna leva, men inte så nära mig. Jag vet inte varför jag är så rädd för spindlar, för till skillnad från brännmaneterna och getingarna kan de inte göra mig illa. Men brännmaneter och getingar kommer inte krypande i väskan, eller upp på väggen eller framför ens fötter närsomhelst. Getingarna kan man t.ex. höra eftersom de surrar och brännmaneterna vet man att man inte riskerar att träffa på på land. Speciellt spindlarna får hjärtat att börja bulta hårdare i bröstet, jag får panik. Det känns som det kryper över hela kroppen, som att den kryper på mig.
Usch. Jag ringde min syster och numera hjälte som ska komma hit i eftermiddag. Vi kom överens om att vi tillsammans ska ruska alla mina kläder ute på balkongen när jag kommer hem från jobbet. Det känns i alla fall lite bättre när man är två. Hon är i och för sig inte heller något fan av spindlar, men jag tror inte hon är lika rädd som jag.
Kalla mig mes om ni vill. Jag är rädd för spindlar, jag erkänner det. Jag kan inte hjälpa det.
I förrgår natt drömde jag att jag skulle tvingas hoppa i ett hav/en sjö med massa brännmaneter i (det kryllade verkligen av dem) och jag vaknade med andan i halsen.
I natt drömde jag att jag hade en slö, men dock levande, geting som kröp på ryggen, under min t-skirt. Någon försökte hjälpa mig att få bort den, men det gick helt enkelt inte.
För typ en kvart sedan när jag rotade i min stora väska med kläder, för att hitta ett speciellt plagg (nej jag har varken hunnit eller orkat packa upp än), och gissa vad jag hittar? En stor äcklig jävla spindel. Livs levande och den här gången var det ingen dröm! Jag skrek och panikslaget öste jag ur alla kläder ur väskan på golvet. Den hade nämligen krupit in i ett av väskans hörn och kläderna låg i andra delen av väskan. Men sedan när jag skulle kasta ut väskan på ballkongen så sågs ingen spindel till. Jag var tvungen att ringa mamma för mentalt stöd innan jag kunde ta mod till mig att ta tag i väskan, springa genom vardagsrummet och kasta ut den. Men det gjorde jag så nu ligger väskan där, med eller utan spindel. Det finns nu tre alternativ: 1. Antingen har spindeln krypit ut ur väskan och försvunnit långt härifrån (man kan ju alltid hoppas). 2. Den finns på golvet bland alla mina kläder eller någon annanstans i lägenheten (hjälp). 3. Den finns i mina fina blå sammetsskor som jag inte lyckades rädda från väskan. När jag ringde mamma sa hon att den kanske hade dött. Men jag vill inte se den död, den får väldigt gärna leva, men inte så nära mig. Jag vet inte varför jag är så rädd för spindlar, för till skillnad från brännmaneterna och getingarna kan de inte göra mig illa. Men brännmaneter och getingar kommer inte krypande i väskan, eller upp på väggen eller framför ens fötter närsomhelst. Getingarna kan man t.ex. höra eftersom de surrar och brännmaneterna vet man att man inte riskerar att träffa på på land. Speciellt spindlarna får hjärtat att börja bulta hårdare i bröstet, jag får panik. Det känns som det kryper över hela kroppen, som att den kryper på mig.
Usch. Jag ringde min syster och numera hjälte som ska komma hit i eftermiddag. Vi kom överens om att vi tillsammans ska ruska alla mina kläder ute på balkongen när jag kommer hem från jobbet. Det känns i alla fall lite bättre när man är två. Hon är i och för sig inte heller något fan av spindlar, men jag tror inte hon är lika rädd som jag.
Kalla mig mes om ni vill. Jag är rädd för spindlar, jag erkänner det. Jag kan inte hjälpa det.
Kommentarer
Trackback
