Om bloggande
Jag överlevde akustiklabben och jag gjorde det utan att gråta, det ni! Det var nästan kul, men det var nog bara för att jag hade varit skräckslagen inför den och aatt den visade sig vara helt okej... Men snart är det labb igen och det är långt ifrån säkert att jag kommer undan lika lindrigt nästa gång.
Jag, Arlene och Lovisa hade under lunchen en intressant diskussion om bloggar och hur mycket man bör dela med sig av i en blogg. Varje gång jag skriver ett inlägg tänker jag efter: Kan jag stå ut med att folk får reda på det här om mig? Kan det vara missgynnande för mig? Hur kommer läsarna uppfatta mig om jag skriver på det här sättet? Jag tror det är viktigt att göra det, eftersom faktiskt vem som helst kan hitta ens blogg och läsa. Jag skulle känna mig väldigt utlämnad om vemsomhelst hade kunnat läsa om mina innersta tankar och känslor. Mitt förra inlägg ("Kvällstankar") var lite på gränsen till för personligt...
Men det finns ju de som delar med sig av hela sitt liv; de lägger upp foton/filmer på sina barn (det känns fel att lägga upp sådant på individer som inte har något att säga till om, hur fulla de var på den festen (hur kul är det om ens blivande arbetsgivare läser att man dricker sig full varje helg?), om hur dumma i huvudet folk på jobbet är (ja, det finns till och med de som nämner namn). Vad tänker man med då? Många av dem är vuxna människor - inser de inte vilken spridning sådant de skriver på bloggen kan få? Då är de nog inte tillräckligt mogna för att blogga. Visst, det kanske skulle bli tråkigare att läsa bloggar om alla hade hämningar, men för deras egen skull så borde de tänka efter lite mer.
Ikväll kommer Lisa hit och äter scones och kollar på Idol. Ska bli riktigt trevligt! Bäst jag städar undan lite snabbt nu innan hon kommer. Och ja, jag har dåligt samvete för att jag knappt pluggat varken idag eller igår. Illa illa. Men imorgon kommer jag plugga, plugga, plugga och får väl ta igen lite plugg i helgen också.
Tack Arlene, förresten, för kommentaren på förra inlägget! :)
