Underbar & Älskad av alla

Jag har väl inte varit överdrivet effektiv idag. Jag hade panik och ringde mamma i förmiddags och hon försökte trösta mig genom att säga att det ordnar sig. Men det kanske det inte alls gör... eller i slutändan gör det ju det, på ett eller annat sätt. Sedan tänkte jag: vad hjälper det att jag sitter här med ångest? Gör det att jag lär mig det jag behöver veta för att klara tentan?! Svar: nej. Så jag tog mig i kragen och satte mig ner och läste. Men jag har svårt för att lära genom att bara läsa. Mina tankar vandrar lätt iväg och jag hittar på ursäkter för att gå ifrån hela tiden... Och det skulle ha tagit alldeles för lång tid att skriva ner allt.

Jag har även tagit en promenad ner till stan för att köpa solskyddsfaktor. Stod i affären och velade: vilken ska man ha? Det fanns 6, 10 och 30 att välja mellan - allt där emellan var slut. Jag tänkte att det kanske är dumt att ta den allra lägsta, men jag ville inte ta 30 heller eftersom jag inte har känslig hud och att jag redan hunnit bli lite solbränd (eller kanske bara bränd haha). Så jag tog 10. Hoppas det blir bra. Det är inte billigt minsann, den kostade 100 kronor.

Jag kom hem och satte mig och läste lite igen. Sedan var det dags att ge sig av för att delta i överlämningen från den gamla sektionsstyrelsen till den nya. Jag ska vara med i den nya styrelsen. Först fick vi lite information och sedan bjöd gamla styrelsen på paj... Vi satt utomhus i den gassande solen. Helt galet varmt idag alltså. Och igår med för den delen. Riktig sommar.

Nu ikväll har jag försökt läsa lite till... Men det har inte gått så bra och nu är jag alldeles för trött för att ta in något jag läser. Så ska sova nu och sedan gå upp vid sex imorgon och läsa det sista. Sedan får det gå som det går. Det finns mycket värre saker som skulle kunna hända.

Man skulle kunna bli mördad, som den stackars psykologstudenten blev. Pratade med mamma nyss och hon läste upp en artikel som hade publicerats i Aftonbladet eller Expressen. Så jävla tragiskt. Den 20-åriga gärningsmannen hade mått väldigt dåligt och gått ut för att ta sitt eget liv. Istället kastade han sig över den oskyldiga småbarnsmamman när hon cyklade förbi och högg henne sedan till döds. Det hade kunnat vara jag. Det hade kunnat vara någon av mina vänner. Psykologstudenten befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Vidrigt. En man hade gått förbi honom innan psykologstudenten kom förbi, men honom hade 20-åringen låtit vara ifred. Vilken tur för honom.

Psykologstudenten hade pratat med sin man i telefon när hon blev överfallen. Mannen hörde henne skrika "Släpp mig" och ropa på hjälp och sedan bröts samtalet. Han kastade sig i bilen för att leta efter henne. Men innan han hade kommit fram hade ambulansen redan hämtat kvinnan. Han hittade dock hennes cykel med barnstolen. Fyyyyy vad fruktansvärt. Han ska avsluta sina studier till civilekonom och har sagt att han aldrig ska sätta sin fot i parets gemensamma villa i Lambohov igen. Hela hans liv har slagits i spillror. Deras 2-åriga dotter kommer alltid att sakna sin mamma. Alla andra anhöriga har blivit drabbade och psykologstudenten blev inte äldre än 26 år. Hon kommer aldrig få avsluta sina psykologstudier, hon kommer aldrig få se sin dotter växa upp. Hennes liv avslutades abrupt, bara för en psykopat skulle befinna sig i närheten just när hon var på väg hem. INGEN fick ut något av det. Han kommer att få ta sitt straff (även om det säkert kommer bli alldeles för lindrigt). Hans liv blir ju inte bättre av att mörda någon, precis.

Han mådde säkert jättedåligt, han hade en mycket ansträngd ekonomi, var arbetslös... Men man kan inte mörda folk bara för att man mår dåligt. På vilket sätt skulle det kunna göra hans liv bättre?!

Det verkar som att hans flickvän inte visste om vad han hade gjort, trots allt. Från början var ju hon misstänkt för skyddande av brottsling eller något i den stilen. Det är ju hemskt för henne också, att en psykopat och mördare är pappa till hennes barn...

Usch, det är en så fruktansvärt tragisk historia att det gör ont.