Så hemskt.
Vad finns det för sjuka människor på denna jord?! Som mördar, våldtar, misshandlar andra människor. Jag kan inte förstå hur sådana människor är funtade. Hur tänker de? Hur känner de? De kan inte ha mycket till känslor. Eller hjärna. Det förekommer så mycket som är vidrigt.
Kvinnan som mördades i natt, pluggade till psykolog, var 20-30 år, hade pojkvän och en son på 2 år. Och så är det nån sjuk jävel som slår ihjäl henne. Tydligen hade hon levt när någon förbipasserande hade hittat henne, men hon avled på sjukhuset. Från början trodde de att det hade varit en olycka, men på sjukhuset slogs det fast att det rörde sig om mord. Polisen har gripit en 20-årig man, på sannolika skäl misstänkt för mordet och en 18-årig kvinna misstänks för medhjälp till mord.
För några år sedan mördades en 8-årig pojke och en kvinna på Ågatan, mitt i centrala Linköping. Pojken brukade ha sällskap med sin syster till skolan, men den här morgonen hade han försovit sig och fick gå själv. Pojken mötte mördaren som högg ihjäl pojken, och klockan var åtta på morgonen (som sagt mitt i centrum). Senare mördar personen även en kvinna. Morden klarades aldrig upp och någon mördare hittades aldrig. Så himla läskigt!
Här i Linköping har det även skett en våldtäkt i Trädgårdsföreningen mitt på dagen! Hur är det möjligt? Man tänker ju att sådant inte borde kunna ske mitt på dagen inne i stan. Man är fan inte säker någonstans eller under någon tid på dygnet. Ska man inte kunna gå ut utan att riskera att bli nedstrucken av en galen knivman? Ska man inte kunna ta en promenad genom Trädgårdsföreningen en solig dag utan att bli våldtagen? Vart är världen på väg? Usch. Det är vidrigt.
Jag blir rädd när jag tänker på offrena. Att de innan de blev mördade antagligen hade haft en helt vanlig dag. De hade stigit upp den morgonen som alla andra morgnar, ätit samma frukost som de alltid ätit på morgonen, går till jobbet/skolan som vanligt. De tänkte som vanligt, kände som vanligt. Allt var som vanligt. Och så PANG och allt tar slut. Livet får ett abrupt slut, bara så där. Det kan hända vemsomhelst, närsomhelst, varsomhelst. Det kan hända mig imorgon. Läskig tanke. Vi får hoppas att så inte är fallet.
Tänk vad hemskt för alla anhöriga. De visste inte att när de såg sin vän/partner, mamma, dotter, son, pappa gå ut genom dörren skulle bli den sista gången de någonsin såg honom/henne. Så hemskt.
Kvinnan som mördades i natt, pluggade till psykolog, var 20-30 år, hade pojkvän och en son på 2 år. Och så är det nån sjuk jävel som slår ihjäl henne. Tydligen hade hon levt när någon förbipasserande hade hittat henne, men hon avled på sjukhuset. Från början trodde de att det hade varit en olycka, men på sjukhuset slogs det fast att det rörde sig om mord. Polisen har gripit en 20-årig man, på sannolika skäl misstänkt för mordet och en 18-årig kvinna misstänks för medhjälp till mord.
För några år sedan mördades en 8-årig pojke och en kvinna på Ågatan, mitt i centrala Linköping. Pojken brukade ha sällskap med sin syster till skolan, men den här morgonen hade han försovit sig och fick gå själv. Pojken mötte mördaren som högg ihjäl pojken, och klockan var åtta på morgonen (som sagt mitt i centrum). Senare mördar personen även en kvinna. Morden klarades aldrig upp och någon mördare hittades aldrig. Så himla läskigt!
Här i Linköping har det även skett en våldtäkt i Trädgårdsföreningen mitt på dagen! Hur är det möjligt? Man tänker ju att sådant inte borde kunna ske mitt på dagen inne i stan. Man är fan inte säker någonstans eller under någon tid på dygnet. Ska man inte kunna gå ut utan att riskera att bli nedstrucken av en galen knivman? Ska man inte kunna ta en promenad genom Trädgårdsföreningen en solig dag utan att bli våldtagen? Vart är världen på väg? Usch. Det är vidrigt.
Jag blir rädd när jag tänker på offrena. Att de innan de blev mördade antagligen hade haft en helt vanlig dag. De hade stigit upp den morgonen som alla andra morgnar, ätit samma frukost som de alltid ätit på morgonen, går till jobbet/skolan som vanligt. De tänkte som vanligt, kände som vanligt. Allt var som vanligt. Och så PANG och allt tar slut. Livet får ett abrupt slut, bara så där. Det kan hända vemsomhelst, närsomhelst, varsomhelst. Det kan hända mig imorgon. Läskig tanke. Vi får hoppas att så inte är fallet.
Tänk vad hemskt för alla anhöriga. De visste inte att när de såg sin vän/partner, mamma, dotter, son, pappa gå ut genom dörren skulle bli den sista gången de någonsin såg honom/henne. Så hemskt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åsgatan var det som dubbelmordet skedde på, inte fullt så centralt alltså.
Trackback
