Underbar & Älskad av alla

Jag är såååå trött och jag har ont i mina armar och ben! Imorgon är det jag som ringer vårdcentralen och jag tänker inte låta dem säga att jag ska avvakta..för något känns inte rätt. Fan att det alltid ska vara något problem. Innan jag var frisk som en nötkärna, hela tiden. Nu är det den ena åkomman efter den andra... Blä.

Vet ni, innan när jag cyklade hem från träningen så var jag nära att krocka med några tjejer på cykel. Den korsningen där det nästan hände är väldigt dum, kommer man från "mitt" håll så ser man inte människor som kommer runt hörnet och tvärtom (de som kommer från andra hållet ser inte mig heller). Men jag tyckte inte jag cyklade så snabbt, i och med att jag vet hur farlig den korsningen kan vara. Men de kom i ganska hög hastighet. Men det var väl bådas "fel" egentligen. Men jag sa inte förlåt. Det är olikt mig. Men jag är nästan glad över det. Jag ska sluta be om ursäkt för minsta lilla, jag ska inte be om ursäkt för att jag finns. Det var lika mycket de andra tjejernas fel och de sa ju inte förlåt, så varför skulle jag göra det?! Visst, det är bra att kunna be om ursäkt när man har gjort något fel, men det finns gränser för hur ofta man ska använda ordet "förlåt", inte sant?