Underbar & Älskad av alla

Jag gillar inte söndagar, speciellt inte sådana här söndagar. När man bara går runt och känner att allt är hopplöst, när man bara vill lägga sig ner och gråta. Ibland känner jag att jag inte passar in någonstans, att jag är så olik alla andra människor. Att jag har olika tankar, olika värderingar och olika åsikter. Ibland känner jag mig så jävla fel.

Jag är inne i en depperiod och allt känns jobbigt. Men imorgon kommer min mamma och min syster på besök. Mamma stannar tills på onsdag (hon är här med jobbet) och min syster stannar förhoppningsvis tills nästa måndag, alltså en hel vecka! Vi har bl.a. planerat in att gå på bio och se inte bara en, utan två filmer ("Prinsessa" och "Inglorious Bastards") och så hoppas jag få med henne till Flamman på onsdag. Så det kan nog pigga upp mig lite i alla fall. Ska bli kul och just nu behöver jag saker att se fram emot.

Nej nu har jag lite plugg att ta tag i.

Allt känns skit.

Anledningen till att jag tog foto på mig själv när jag var ledsen, var att jag var nöjd med hur håret låg (för en gångs skull). Jag trodde inte tårarna skulle synas på bilderna. Men nu när de ändå gjorde det, kan de få illustrera hur jag känner mig idag. Jag kände mig dålig och var ledsen för det efter praktikseminariet och sedan fick jag tentaresultatet och blev ledsen för det (trots att jag egentligen visste att jag inte skulle få godkänt). Det har med andra ord inte varit en så bra dag. Och för att spä på det negativa ännu mer, så var mina ben segare än sirap idag när jag sprang. Varje steg framåt var jobbigt och jag fick verkligen tvinga benen att springa.

Men kvällen på Flamman blev trevlig, men kort. Men kände mig väl inte på topp då heller. Men att umgås med vänner muntrar ju alltid upp en... Synd bara att man var tvungen att sitta ute nu när det var Sommarpub på Flamman.... Det var svinkallt.

Ps. Jag vet att jag kanske överreagerar för en misslyckad tenta. Det är inte hela världen, egentligen. Men jag är så trött på skolan, den står mig upp i halsen. Jag känner mig utmattad och i behov av vila. Och så måste jag göra ytterligare en uppgift. Plus att den måste göras innan söndag för då kommer mina föräldrar och hämtar mig. Och alla böckerna finns här. Och då ska jag dessutom ha hunnit städa lägenheten. Tänker inte komma tillbaka till ett kaos när jag kommer tillbaka till Linköping i höst. Ni som vill får kalla mig gnällig, ni får tycka att jag saknar perspektiv. Ni får tycka vad ni vill. Jag har rätt att känna som jag känner och jag har rätt att skriva det här, i min blogg. Så det så.

Jag är så jäävla trött på skolan just nu. Jag orkar inte ha så här mycket på en gång, det är så sjukt stressande och ångestframkallande. Fan. Ursäkta mitt språk. Jag är till och med en dålig kompis och ställer in en planerad utgång, men jag måste plugga. Jag måste få saker och ting gjorda. Jag vill bara ha sommarlov, nu. Det känns som rena himmelriket, att bara få ta det lugnt. Och inte ständigt, ständigt behöva tänka att man borde plugga. Att få sitta och läsa en bra, SKÖNLITTERÄR bok, utan dåligt samvete. Att få tid att sola, bada, skriva, tänka.

Allt det jag måste göra bildar en ångestklump i bröstet. Jag vill bara skita i alltihop, jag vill elda upp alla jävla pluggböcker och alla jävla anteckningar. Jag känner inte för att göra någonting. Jag vill bara pausa tiden, ligga under täcket och andas. Jag vill inte springa Blodomloppet på torsdag, jag hinner inte. Ingenting känns roligt när man är så här stressad. Jag har ingen lust till något. Och mitt i allt plugg ska man hinna laga mat. Även ett stressande moment. Gaah. Och så ska man hinna träna.

Jävla piss.

Shiiiiiit, vad jag hade ont i min mage nyss. Usch. Det kändes jättekonstigt och kom väldigt plötsligt... Men nu är det tack och lov bättre. Det var så illa att jag t.o.m. försökte ringa sjukvårdsrådgivningen, men det hade jag ingenting för. 36 minuters väntetid. Det känns INTE okej. Man ringer ju knappast dit för att det är roligt, det är ju för att man på ett eller annat sätt inte mår bra. Man kanske är rädd för att det är något allvarligt, något farligt och då tycker inte jag man ska behöva vänta en halvtimme på att få prata med en sjuksköterska i telefon. Anställ fler, tack!

Annars har dagen varit bra, har varit på jättebra humör! Efter praktiken åt jag och Rebecka en underbart god glass från Bosses Glassbar. Vi satt i gräset utanför Domkyrkan och pratade och åt. Bosses nougatglass är helt oslagbar!


När jag kom hem hade jag tänkt ge mig ut och springa, solen skiner ju ute... Men så kom magontet som en blixt från en klar himmel. Så nu får jag nog skjuta upp springandet ytterligare en dag. Känns jättetrist. Men vågar inte ge mig ut nu, även om det känns bättre i magen nu... Dessutom är det för länge sedan jag åt nu... Jag känner mig jäkligt lat...Men jag kan faktiskt inte hjälpa att jag fick så ont i magen.

Tack till Elin för att du är så uppmuntrande!

Helvete säger jag bara. Ursäkta. Men varför ska allting vara så jävla komplicerat jämt? Gaah. Dum i huvudet som jag är så har jag glömt anmäla mig till tentan på torsdag, så himla korkat. Hur kunde jag glömma en sådan sak?? Jag börjar tro att jag har något neuropsykologiskt problem eller något.... Är det inte det ena man ska oroa sig för är det fan det andra. Jag blir så trött, så less. Känner för att bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet och skita i allt. Tänk om jag inte får skriva tentan ?!?!? Då dör jag. Eller kanske inte. Jag har i alla fall skickat iväg mail nu, hoppas kursledningen kan förbarma sig över mig. Inte för att tentan kommer gå bra, men jag vill i alla fall försöka.

Jag kan inte fokusera på plugget heller..tog en alldeles för lång promenad, och sen var det dags för lunch osv. Jag måste komma igång nu!!! Herregud. Min mamma tycker i alla fall om mig, en positiv sak mitt i allt elände. Jag var ju som sagt ute på promenad och när jag kom hem hade hon och min syster ringt tio gånger var och dessutom hade de ringt till både Carro och Lovisa. Tala om att de oroar sig lätt. Man kan inte vara hemifrån, utan att ha telefonen med sig, i två timmar utan att de ska ringa 20 samtal plus dra in mina vänner. Men det är ju ett tecken på att de bryr sig och det uppskattar jag ju....

Igår när jag kom hem från Flamman så hade mitt virusprogram upptäckt en trojan i min dator och den behövdes tas bort manuelt. Jag som är helt inkompetent när det gäller datorer hade ju ingen aning om hur man skulle kunna ta bort en trojan manuellt, eller ens vad en trojan var för något. Jag ringde till Amela som är bra på datorer och hon hade vänligheten att låta mig komma över med min dator. Hon bor ju också här på Flamman. Hon och hennes pojkvän Nero (som var på besök), hjälpte mig att ladda ner ett program som söker efter och tar bort trojaner och andra spionprogram. Det var väldigt snällt av dem. Och som jag förstod det, så hittade programmet ingen trojan, utan bara hot som nu har tagits bort.

Jag förstod det som att en trojan skapades av andra människor för att de ska kunna hacka sig in i ens dator, se ens lösenord etc. Jag förstår inte varför människor ska hålla på att förstöra för varandra hela tiden. Det stör mig, något enormt!

Idag ska göra göra följande:  
-- Basgruppsmöte kl. 10.15 - 12.00
-- Sitta kvar och skriva utökad loggbok
-- Kompletteringsbasgrupp kl. 15.15 - 17.00
-- Träning (medelpass) kl. 18.00 - 19.00
-- Ev. hälsa på Amela, Nero och Lovisa som skulle laga mat 

Vad har ni för planer för dagen? 

... på min jävla skrivare. Den är helt sanslöst dålig. Jag kan inte skriva ut något med svart bläck om till exempel den rosa färgen är slut. Så häromdagen tog jag tjuren vid hornen och åkte ner till stan och fyllde på de två färger som var slut. Kommer hem och upptäcker att skrivarpappret också är slut (men det kan jag ju inte beskylla skrivaren för). Gick ner till stan idag och köpte papper. Och nu skulle jag skriva ut en sak och då säger den idiotiska skrivaren att den blåa färgen är slut! Att det ska vara så svårt att skriva ut, det fattar jag inte. Så nu måste jag ner till stan igen snart och fixa det, så att jag kan skriva ut. Men då är väl den svarta färgen slut när jag har fyllt på den blåa. Grrrrr.