Ålderskris?
Ännu en solig dag har passerat. Jag har varit ute på två promenader i solskenet; en på förmiddagen med min pappa och en på eftermiddagen med min iPod som mitt enda sällskap. Det är så härligt att vara ute och gå här när solen skiner. Vi bor ju precis vid havet och herregud vad jag har saknat havet. Det är så underbart vackert när hela havet glittrar av solens strålar.
Jag har inte bara gått promenader idag, utan har även spelat Guitar Hero, solat och pluggat (dock ytterst lite). Jag har även skickat in praktikönskemål till de som är ansvariga för utdelningen av platserna i klassen. Jag hoppas VERKLIGEN jag får vara i Linköping den här gången (eller åtminstoen Norrköping). Tycker det är min tur, jag har fått mina mitten-alternativ de två tidigare praktikperioderna. Jag var även inne på vår kurssida och läste om praktikuppgiften... Den verkar jättesvår! Jag drabbades av lite panik när jag tänkte på allt som ska vara klart till veckan efter praktiken: då har vi stationstenta, teckenkommunikations-seminarium, praktikseminarium osv. SHIT! Och så trött som man brukar vara efter en dag på praktiken, hur ska man orka plugga då?!?! De tidigare praktikuppgifterna vi haft har varit att bara skriva reflektiondagbok och dessutom har tentan legat innan praktiken. Då har det varit ganska skönt avbrott med praktik. Men nu är det slut med lyxen....
Förresten så tror jag att jag börjar hamna i en ålderskris. Varje gång jag ser ungar som leker, så längtar jag tillbaka till barndomen. Då allting var så mycket lättare, mindre komplicerat. Då man inte behövde jobba på sommaren, då sommarloven kändes evighetslånga. Jag kan inte fatta att jag fyller 22 år om några dagar. Det är väl inte så gammalt egentligen men det känns inte alls som så länge sedan man var barn. Jag kommer aldrig bli barn igen och det känns sorgligt. Jag är rädd att jag ska avundas alla unga människor sedan när jag blir en gammal tant. Men hoppas man kan se tjusningen som finns med varje ålder.
Jag har inte bara gått promenader idag, utan har även spelat Guitar Hero, solat och pluggat (dock ytterst lite). Jag har även skickat in praktikönskemål till de som är ansvariga för utdelningen av platserna i klassen. Jag hoppas VERKLIGEN jag får vara i Linköping den här gången (eller åtminstoen Norrköping). Tycker det är min tur, jag har fått mina mitten-alternativ de två tidigare praktikperioderna. Jag var även inne på vår kurssida och läste om praktikuppgiften... Den verkar jättesvår! Jag drabbades av lite panik när jag tänkte på allt som ska vara klart till veckan efter praktiken: då har vi stationstenta, teckenkommunikations-seminarium, praktikseminarium osv. SHIT! Och så trött som man brukar vara efter en dag på praktiken, hur ska man orka plugga då?!?! De tidigare praktikuppgifterna vi haft har varit att bara skriva reflektiondagbok och dessutom har tentan legat innan praktiken. Då har det varit ganska skönt avbrott med praktik. Men nu är det slut med lyxen....
Förresten så tror jag att jag börjar hamna i en ålderskris. Varje gång jag ser ungar som leker, så längtar jag tillbaka till barndomen. Då allting var så mycket lättare, mindre komplicerat. Då man inte behövde jobba på sommaren, då sommarloven kändes evighetslånga. Jag kan inte fatta att jag fyller 22 år om några dagar. Det är väl inte så gammalt egentligen men det känns inte alls som så länge sedan man var barn. Jag kommer aldrig bli barn igen och det känns sorgligt. Jag är rädd att jag ska avundas alla unga människor sedan när jag blir en gammal tant. Men hoppas man kan se tjusningen som finns med varje ålder.
Kommentarer
Trackback
